Bebisens första år. Mina åsikter och funderingar kring amning, sovas, rutiner och utveckling

Jag har tyckt och tänkt mycket om de här ämnena. Men jag har hållit mig för att säga nåt. Men så plötsligt började jag samla ihop lite text.

Här har jag försökt samla ihop tips, var man kan hitta mer info om främst amning, men också annat.
Åsikterna här är mina egna!

Angående bebisens utveckling det första året så har jag upplevt att det råder en viss "hets / tävling" i vissa kretsar om när bebisen börjar sitta, stå, gå mm. Men också när den skall börja sova hela natten, när den skall sova i eget rum, när det ska bara sova en gång per dag. Dessutom den eviga diskussionen om amning eller flaska.

Jag har dock inte låtit mig påverkas, alltför mycket (utom alldeles i början). Jag har läst och lyssnat och samlat på mig en massa fakta och åsikter. Allt det som jag vet idag, skulle jag behövt veta då bebisen anlände.

Kort sagt. Låt dig inte påverkas. Du, som mamma, vet bäst själv. Var öppen och lyssna på råd och åsikter. Läs och försök ta reda på fakta. Men du beslutar själv hur du gör. Här kommer jag att skriva om Mina åsikter.

Boken som alla mammor skulle behöva läsa redan före bebisen anländer: (Olanders Marit. 2013.Amning i vardagen. Karneval förlag). Förutom att du får massor av hjälp och tips ur boken, lär du dig också förstå varför amningen är som den är. Där står det också om amningens historia. Om när "mjölkersettäningsindustrin" blandade sig i amningen och när det bestämdes att bebisarna skall ammas endast var fjärde timme..

Amningen, har blivit så fel, så underskattad i modern tid. Det är liksom modernt med nappflaska, napp och amning var tredje eller (hemska saker) var fjärde timme. Jag tror på den fria amningen, på amning så ofta bebisen vill. Jag tror på amning på bebisens minsta signal. Skriket är den sista desperata signalen bebisen har att ta till. Amning är inte bara mat. Amning är trygghet, värme och kärlek. Amning är allt en bebis behöver. Plast tutten är en ersättning för mammas bröst, när mamma inte kan, orkar eller vill. Så varför skall man ge ett substitut till bebisen om man har möjlighet att ge bebisen det den behöver?

Bebisen behöver vara nära mamma/pappa(eller den som tar hand om bebisen). Allra helst hud-mot-hud för att känna tryggheten. Andra däggdjur lämnar inte sina hjälplösa, nyfödda ungar ensamma. Amningen kommer också igång mycket bättre om bebisen är nära mamman och ammar ofta. Barn behöver tanka närhet långt upp i åldern. Med en heltidsarbetande mamma och pappa har man bara några få timmar per dag att ge närhet till barnet. Bärsjalar och senare bärsele är utmärkta redskap för att kunna ha bebisen/barnet nära samtidigt som man kan röra sig relativt fritt.

Ett par andra ämnen som jag läst om i efterhand handlar om bebisens första magiska timme utanför livmodern. En normal, frisk bebis skall helst få komma hud-mot-hud med mamman meddetsamma den kommer ut. Men navelsträngen skall helst sitta kvar en stund. I moderkakan finns massor av blod mm. som bebisen behöver. När navelsträngen har slutat pumpa och blivit vit och slapp då har bebisen fått allt som finns. Sen skall bebisen i lugn och ro få vila och leta sig fram till bröstet ifred. Medan bebisen letar sig fram, övar den sig på att gapa och på att sträcka/sätta tunga på rätt ställe. På detta sätt får bebisen ett bra grepp om bröstet från början. Mer om denna magiska timme i linken längst ned. Att väga, mäta bebisen osv. kan göras om några timmar. Detta är förstås inte möjligt med alla bebisar, speciellt prematurer blir ofta bortryckta av medicinska skäl.

Alla barn utvecklas olika. Bebisen börjar småningom träna på att röra sig. Och i egen takt svänger den runt och börjar åla sig fram. Sen krypa och sen börjar den träna på att sätta sig upp. "Coren" mag- och ryggmusklerna skall vara i skick förrän den kan sitta/stiga upp. Därför skall vi inte sätta babyn att sitta eller försöka uppmuntra hen att stiga upp. Inga hoppagungor, gåvagnar eller såna hjälpmedel. Jag tyckte det var faschinerande att se hur magmusklerna utvecklades på lillkillen. Han började ligga på sida, lyfta upp sig på armbågen (nästan som en sidoplanka), sen stödde han sig bara på handen och då satt han ju nästan redan.
Först ålade han sig sen började han krypa, men hade ned armbågarna länge (lättare för coren). Och plötsligt en dag så lyfte han upp sig på händerna och kröp på alla fyra. Då han började stiga upp och stå så föll han väldigt sällan. Men jag är övertygad om att eftersom han var redo att stiga upp och hade magmusklerna i skick, så var ju balansen också rätt bra.

Ett annat hett ämne är skor. Varför sätta stela, tunga skor på en naturlig, perfekt fot? Lillkillen började gå under vinterhalvåret, jag använde Stonz skor för det mesta. Det tog en stund för mig att bli övertygad, så jag har ett nog vanliga, hårda skor skaffat åt honom också. På våren då det var jätte halt hade jag nog haft stövlar på honom och han behöver naturligtvis ett par gummistövlar för regniga dagar. Men så ofta som möjligt barafota eller i mjuka följsamma skor. Här(klik) är en hel sida om mjuka (barfotaskor) för barn. Hela sommaren har han fått använda Feelmax (finländska) sommarskor. Nu har jag också beställt höst/vår skor åt honom av samma märke.

Sovitder bestämmer var och en också själv. Men bebisar behöver sova för att utvecklas. Då de är vakna tar det emot en massa intryck, när de sover bearbetar de intrycken och utvecklas. Om vissa vill lägga en bebis att sova för natten kl. 22 så gör dom det. Jag lägger honom 19.30 just nu. Det ändras säkert med tiden. Men i nåt skede börjar han ju ändå barnträdgården och skolan och då måste han också gå och sova tidigt (enligt mig) så varför lära in nåt annat då?

Min kille är snart 2 år nu. Och jag ammar ännu. Folk börjar tyvärr gapa mer och mer då jag ammar eftersom han "är så stor"... Jag försöker hårt att inte bry mig. Han bestämmer själv när han slutar. Eller om jag blir helt trött på det, så avslutar jag det i nåt skede.

Kom ihåg att amning är inte nåt man kan eller int kan. Amning skall läras in, precis som allt annat. Du skall lära dig och din bebis skall läras sig. Det behöver inte funka på en gång. Ifall du blir påverkad och börjar ge ersättning, så blir det ännu svårare för bebisen att lära sig amma. Eftersom de suger på ett helt annat sätt ur flaskan. De behöver ju knappt suga alls ur flaskan. För att få mjölk ur bröstet måste de jobba.  Här är en jätte bra info sida om amning (Klick).

Vi hade mycket problem med amningen. Min bebis var ju 6 veckor för tidigt född och orkade helt enkel inte amma i början. Så jag pumpade och pumpade. Han fick mat genom slang först. Sen koppmatade vi honom för att undvika "tuttförvirrning". Han började småningom kunna amma med hjälp av amningsnapp (det där är rikssvenska, kan inte komma på vad vi kallar den i Finland nu). Amningsnappen gör det lättare för bebisen att få tag om bröstet, men samtidigt blir det tyngre att få i sig mjölken. Då han var lite över 3 månader blev han sjuk. Orkade inte alls amma. Vikten rasade plötsligt, jag blev panikslagen. Eftersom hvc hade tryckt på hela tiden att jag skulle ge ersättning, så började jag trycka i honom ersättning då. Jag gav honom så mycket så på en vecka hade han gått upp så mycket så till och med hvc sa att jag kan ge mindre. Ok, men detta ledde ju förstås till tuttförvirrning. Han ville inte amma, Han ville ha flaska där mjölken typ rann in i munnen. Så kämpade vi i ett par månader. Vi kämpade mer än vad man kan tro. Men vi vann. Och lämnade bort ersättningen på vårvintern. Han hade ju börjat med smakportioner då också.

Kom ihåg att då flasktutten läggs in i bebisens mun, så startar reflexen att suga. Det har inget med hunger att göra. Reflexen sitter uppe i gommen.

De allra flesta mammor har tillräckligt med mjölk! Bebisar ammar ofta, typ dygnet runt. Och då de inte ammar vill de ändå sova nära, nära.

Amningspolikliniken på Vasa Centralsjukhus är guld värd. Bara att ringa dit och fråga och diskutera eller beställa tid och åka dit med bebisen så det får se då den ammar. Jag var dit tre gånger och ringde också ett antal gånger.

imetyksentuki ry. finns också på facebook
amningshjälpen är en rikssvensk fb grupp om amning


Linkar:
babybaby.se 
babybaby.se om kvällsoro, maratonamning
den fösta magiska timmen
bebesinfo.fi
vauvavauva.fi

snabbguide för bärsjalar/-selar och tygblöjor  (på finska)
att bära bebisen i sjal / sele
att bära störren barn på ryggen
Bärsjalar är en svensk fb grupp

Meteorithalvan

Jag vågade mig på ett halvmarathon idag. Har nog funderat på det under sommaren, men int tagit det så allvarligt. Tiden blev 1:52:09. Nöjd? Njaa, jag jämför mig ju alltid med mina pre-preggo tider. 

Jag började försöka följa programmet ur Szalkais bok för ca 6 veckor sen. Jag måsta dock begränsa det till 3-4 pass per vecka och då sambon var på resa så blev det endast en spring-vagns-jogg. Problemet blev ju att fast sambon var hemma kunde jag inte klämma in intervaller, långpass, tröskelpass osv. under några dagar. Jag valde ut nåt jag tyckte såg bra ut och så sprang jag. 

Dessutom har jag haft chansen att hänga med på två stycken längre cykelpass de sista veckorna. Ett 100km och så 130km. Efter det har jag nästan börjat tro på att jag kan cykla 180km på en aluminium cykel...

De sista två veckorna gick det inte alls bra med löpningen. Jag måsta spring uppladdningspassen - korta intervaller - med springvagnen. Men då jag vaknade i morse bestämd jag mig ändå för att köra.

Jag hade inte någon riktig svacka nånstans. Medelhastigheten enligt min klocka 5:21. Vissa kilometrar hade gått i 5:30 fart. Det var åtminstone onödigt. De sista två kilometrarna spurtade jag i strax under 5 fart. Så det fanns ju krafter kvar.

Känslan då jag såg målet och inte behövde springa ett varv till -som vissa gjorde- ... Just då var det bara skönt att det började regna.

En bra träningsvecka

Förra veckan blev en bra träningsvecka. Inte bara för att jag hade möjlighet att träna, utan för att det känns som om kroppen äntligen börjar svara på träningen. Hittills har jag klarat av att träna 2-3 dagar och så har jag varit slut. Nu blev hela veckan ganska effektiv.

Må: Fartuthållighet i skidkspåret, 1h
Ti: MammaBootCamp träning 30min, annars vila
Ons: Hankmoloppet, Hård löpning, terräng, 11km. Medelpuls 193
To: vila
Fre: gym (det regna hela dagen)¨
Lö: löpning (planerat långpass, men blev bara 1h) + 1h MTB
Sö: 1h löpning

Jag vågade mig på Hankmoloppet. Det går ju genom skog och över kalhyggen till största del (ifall det skulle behövas nåt busk besök). Men jag klarade mig bra. Slutade dricka 2h före. Hade knappt sovit de senaste två nätterna så jag bestämde mig ett par timmar före att åka. Jag fick chansen att sova 30min på eftermiddagen.

Det vär värmebölja, ingen vind. Tiden blev 58:39. År 2013 var tiden 52:11. (de andra åren har jag sprungit mellan 53-56min). Så jag har nog en bit kvar förrän jag är i form.

Nu kommer jag att missa tre intressanta lopp då jag inte har nån barnvakt. Måste kolla på lopp juli. Det är ju bäst att fortsätta nu då jag börjat våga mig ut.

Halvmarathonet över Söderfjärden intresserar 19. augusti. Men då måste jag nog få till lite mera löpning. Denna vecka har jag möjlighet till ett eget löppass. Med springvagnen slipper jag ut förstås, men det är långt ifrån samma sak.

Bilderna från Hankmoloppet kunde jag inte kopiera hit. Jag såg mer död en levande ut...

Första löpningen med skyhög puls på väldigt länge

Jag bestämde mig dagen före. Jag trotsade mig själv och for på en deltävling i Korsholmslöparen. Solfslingan. 6km i Solfskidspår. 2 varv runt den backigaste delen. Jag intygade mig själv om att det blir en fartuthållighetsträning, inte max träning.

Det är ganska jämt 4 år sen jag tävlat (1 år mykoplasma, sen gravid och sen bebisvardag)

Jag hade studsbollar i magen hela dagen. Jag försökte äta och dricka ordentligt. Jag kom ihåg att jag brukade måsta slut drick 1,5h före. Mest nervös var jag att jag plötsligt skulle måsta gör nr 1 eller, hemska saker, nr 2. Bäckenbotten blir ju inte direkt starkare av en förlossning..

Startskottet gick. Alla sprang iväg. Jag sprang i passlig fart. Först efter ett par kilometer såg jag att klockan inte var på. Suck. Efter första varvet vill jag gärna vara i mål, men min envishet fick mig att fortsätta.

I mål över 4min långsammare än 2013. Enligt min klocka (på resten av sträckan) sprang jag i snitt 5:28min/km. I mål på 30min44sek. medelpuls 188, max 195. Min maxpuls var förr ca 210-213, undrar just hur mycket den sjunkit? Det var tungt, tungt, men kontrollerbart. Jag ser fram emot nästa lopp.

Håller kanske på och vakna

En liten sammandrag om mamma vardagen just nu.

Lillkillen är 1,5 år och jag tror att jag håller på och vaknar till liv. Det går inte att beskriva den här tiden med ord. Underbart, Svårt, Härligt, Tungt är några ord. Men sammanfattningsvis skulle jag naturligtvis aldrig byta bort den här tiden.

27.2.17 meddelade lillkillen att nu är det dags att bara sova en gång dagtid. Just så enkelt var det. Jag kände nog press utifrån tidigare att han skulle bara borda sov en gång, jag blev också påverkad. Jag testade faktiskt ett par gånger att ha honom att sova bara en gång. Det ledde naturligtvis till katastrof och övertrötthet och en massa gråt, då han inte var redo. Lita på er själv mammor! Man vet nog bäst själv hur ens eget barn funkar. Man behöver inte och skall inte vara som alla andra.

Efter att han börjat bara sova en gång så har vi fått så mycket bättre rutin på dagen. Vi hinner också göra nåt, åka nånstans, träna. Nu ännu går vi ut och leka bara på eftermiddagen. Småningom då det krävs mindre påbyltning av kläder kommer vi säkert att gå ut förmiddag också. Men nu försöker jag få nåt vettigt gjort på förmiddagen, på lillkillens villlkor förstås. Men han kan redan vara med och dammsuga, städa. Jag tror jag kommer att tvätt fönstren med honom också. Han tycker bara att allt är kul och vill försöka själv.Vi äter lunch halv elva redan och halv tolv ska han sov, då är han jätte trött. Så det är ju inte mycket tid på förmiddagen då vi stiger upp typ 7,30.

Det betyder att jag har lite mindre jag skall hinna med då han sover 1-2h där mitt på dagen. så jag hinner kanske läsa lite tidning och koppla av.

Efter mellanmålet går vi ut och leker. För det mesta sitter han en stund i springkärran först. Jag har alltså möjlighet att springa en kort runda. Sen är han nöjd att leka i gyttjan på gården. Och jag har möjlighet att kör lite styrketräning - om jag orkar. Men  möjligheten finns, det är huvudsaken!!

Middag halv fem, kvällsmål halv sju och i säng halv åtta. Och förhoppningsvis - som nu- kan jag stiga upp halv nio och få lite egen tid. Den här egna tiden är så värdefull så jag stiger upp fast jag behöver sova. Av någon orsak behöver jag få sjunk ned i soffan och göra ingenting. Natten blir ändå som den blir. 

Han ammar ännu och vaknar rätt ofta. Jag har ingen koll längre på hur ofta då jag bara är halvvaken. Han sover för det mesta bredvid/på mig fast hans säng står intill vår. Då han ska amma klappar han mig på bröstkorgen och jag bara rullar runt till passlig ställning.

Träningen då?!

Den viktiga träningen. Då sambon är hemma tränar jag nästan varje dag. Jag brukar orka 3-4 dagar på raken och sen måste jag vila. Han hade semester nästan hela februari, så det blev den bästa träningsmånaden hittills Hela 23,5h på 28 dagar. Då sambon är borta har det nog varit svårt hittills. Men ju varmare det blir, desto mer energi får jag nu. Den senaste veckan har jag gjort någonting varje dag då vi varit ute. Vet dock inte om man får räkna 5 min styrka som träning. Det kallas kanske vardagsträning.  Det kan vara ca 5 knäböj och så måste jag hjälpa lillkillen med nåt, sen gör jag lite till och så ska han lyftas upp igen och så orkar jag snart int försöka mer ens.

nej, jag sprang inte då jag tog kortet. Jag lade
bara fram foten. Det stör mig då det ser ut  som
om jag landar på hälen. Förhoppningsvis landar jag
på hela foten då jag springer.

Lättare steg

Årets första jogg. Meddetsamma går vagnpromenaderna med lättare steg. Det känns liksom lättare i kroppen. Året har hittills varit flunssigt. Lillkillen har egentligen varit halv slarvig sen jul och nu i helgen hade han riktigt ordentligt med feber och hosta. 

Mammahjärtat brister när ens bebis är sjuk. Slapp och slö som en trasa blev han. Varken sov eller var vaken. Som tur var sambon hemma första dygnet, sen blev det att klara sig själv när han åkte på jobb. 

Vi var faktiskt en sväng till akuten också på lördag kväll. En familjemedlem som jobbar på sjukhuset sa att "det är nog bättre att åka dit en gång för mycket!" så för att säkerställa att lungorna var i skick åkte vi dit. Jag bävade för timmar av väntan. Ingen kö alls. Vi fick gå direkt via reception till läkaren. Är så nöjd med servicen. Killens lungor i skick så vi åkte hem. Rädslan för lunginflammation grundar sig i att min astma utbröt av lunginflammation då jag var liten..

Åter till löpningen. 

Bäddade in Birk i Thule vagnen och tog på mina nya Salming löpskor. 8x4min / 1min gång blev saldot idag. Supernöjd med mina Salming distance!

Mina lätta steg beror också på att min höft äntligen är i skick!!!!!!! (peppar,peppar). Sedan september 2013 har den krånglat. Det går inte att beskriva vilken lättnad. Samtidigt kan jag inte fatta att det ska vara så svårt för utbildade människor att hitta felet!

Det var en muskel i höften. vet int vad den heter, typ stora höftböjar muskeln, som lagt av. Den jobbade inte alls. Vilket ledde till att "lilla höftböjar muskeln" drog hela lasset. Det är ju den jag har masserat, foamrollat och hållit på med också då den varit spänd som en stålfjäder. Den ska ju bara hjälpa till, inte lyfta hela benet.

Muskeln som var inaktiv, går från ryggraden och kommer ut på framsidan ovanför/på insidan av höftbenet, men den kommer också ut på ryggsidan. Där har jag också haft sjukt. Tänk vad jag har lagt ut pengar på att hitta felet. Sist och slutligen var det Åke (åkes fyss och gym) som kom på var felet var. Det var dock han jag gick för regelbundet hela första vintern också, då det inte blev nå bättre. 

Nytt år, nya möjligheter

Jag brukar inte ge nyårslöften, har aldrig gjort det egentligen. Men just nu har jag några tankar om 2017.

Jag ska försöka

- vara tacksam varje dag för det jag har. För lillkillen, för sambon, för möjligheten att vara hemma och njuta av vårdledigheten. Och för hälsan.

- koncentrera mig på det som är möjligt. Det finns många äventyr och resor jag skulle vilja göra som jag inte har möjlighet till just nu. Men små vardagliga äventyr borda lyckas.

-förbättra grundkonditionen. Detta borda vara möjligt om jag gör lite varje dag. Mot våren blir det här lättare också.

-försöka träna lite varje dag. 10min räcker. Hit hör också rörlighet och meditation.

År 2016 har varit omvälvande. Det har gått så jädrans fort. Samtidigt som varje dag och varje minut har tagit så länge ibland. Jag har aldirg varit så trött och sovit så litet som detta år. Jag har hållit fast vid amningen fast jag sett dubbelt ibland av trötthet. Så viktig tycker jag amningen är för lillkillen. 

-Där i november 2015- januari, februari 2016, var jag nära att gå under. En prematur bebis som endast sov upprätt i min famn, en sambo som ofta var bortrest och en hund att motionera och temperaturer för det mesta under -10 grader tänkte bli för mycket. Jag får leva med att det var kanske denna "burn out" som gjorde att jag inte såg några tecken på vad som skulle ske med Ida.

-15.01.16 var det plötsligt dags ta avsked av min älskade hund Ida. Utan förvarning? en fredag kväll var det dags. Jag är så tacksam att allt gick så pass fort, att sambon var hemma med bebisen, att veterinären jag knackade på hos var hemma. Men jag har fortfarande inte sörjt färdigt. Det finns ingen tid. Det är fullt upp och därför rinner tårarna igen nu då jag skriver.

-Men det finns ju också massor av positivt. Första året i lillkillens liv är ju speciellt. Jag har fått glädjas varje dag av hans framsteg, av hans utveckling och av hans upptäckarglädje.

Socker socker sockerträsket

Jo, jag är där igen, i sockerträsket. Det värsta är att sockret påverkar ju inte bara mig. Eftersom lillkillen ännu ammar, så får han det också i sig.

Medan sambon var hemma bakade vi pepparkakor (traditionsenliga, sockriga). Jag inbillade mig själv att vi fryser in dem och bjuder på dem då vi har främmande. Pytsan. Jag är i burken hela tiden. Dessutom kan jag inte gå förbi lösgodishyllan i butiken. Lösgodispåsarna som var icke existerande före graviditeten, började på < 1e. Nu håller de sig lite under 3e. Jag måste få kontroll på detta nu meddetsamma!!

Tröttheten spelar också roll, tror jag. Den skyller jag på åtminstone. Lillkillen vaknar fortfarande typ varannan timme och kryper över till min säng. (vi har bort långsidan på hans säng så att han inte skall klättra över och ramla).

Jag hade annars ett bra träningsflow sist sambon var hemma. (3 träningsdagar + 1 vilodag + 3  träningsdagar (mtb, löpning, gym)

Sista slö-joggen blev dessutom till ett progressivt tempopass! 5km + 4km + 2km i stigande fart och så en km nedjogg. Jag har inte en sprungit så där långt på endast vatten post preggo. Det gick hur bra som helst. Eventuelt hade besöket (2 dagar före) vid Åkes fyss&gym nåt att göra med det. Han försökte fixa min höft.

Simning och snöstorm

Inatt kom snön. Jag och lillkillen firade lillajul i Korsnäs (sambon på jobb) och vi körde hemåt i mörkret medan det regnade. I morse då vi vaknade hade regnet bytts till snöstorm. Härligt, massor av snö.

Sambon är borta 11 dygn i jobb. Träningen brukar för det mesta bli till ingenting då. Men de senaste dagarna har jag haft flyt!. Denna vecka har jag sprungit med vagnen två gånger, inkluderat 30min själv.

Löppasset igår kan jag kalla kvalitet. Momma lovade att promenera 30min med vagnen, dvs. jag hade 30 min på mig att springa själv. Satte av så hårt jag vågade, men i en fart som skulle hålla 30min. Uppvärmning? nä det fick jag glömma. Sen fortsatte jag med springvagnen 30min till.

Idag hade jag chansen att simma med triathlonklubben, som hade ordnat med simcoach. Ett tufft och effektivt pass. 2,6km med teknik och hårda drag. Tipset jag fick var att inte rotera axlarna så jätte mycket. Jag lämnar och "vilar" i draget då handen är helt utsträckt. Jag skall koncentrera mig på att jobba med bröstkorgen, inte bara "åka med" när armarna jobbar.

Dessutom har jag suttit på trainern 30min denna vecka. Svettig blev jag. Nu samtidigt måste jag erkänna att jag sålde trainern.. och köpte en ny! Så nu har jag en Tacx Satori smart trainer. Det finns säkert en massa bra grejer med den som jag inte vet. Men det vikigast för mig är att jag ser ut många Watt jag cyklar!! Dock hade jag inte kalibrerat den så jag vet ju inte om de stämmer nu. Får se nästa gång.

Med andra ord träning 4 dagar på raken. Jag tror jag ska vila imorgon.

Tjingeling

höstflunssa igen? och lite träning

Oj vad vi har hostat dessa två veckor. Att ha hackad rålök i sovrummet verkar hjälpa.

I början av oktober hade jag en MTB lånad av Rose. Jag cyklade så mycket så jag måsta hålla paus efter att jag lämnat tillbaks cykeln.

Jag fick till ett otroligt bra simpass med Heidi. Simmade tvåhundringar, femtior och 25or. Snabbt, snabbt, snabbt.

Jag sprang på stigar. Hade dock lite känningar i knät.

Jag började på Yoga (Vinyasa Flow) via MI i Solf. Så nödvändigt.

Höstmorgon

Testar

Testar inlägg via telefon. Kanske det här sku funka bättre än lägga igång datorn.

Nytt just nu är att post-preggo-magen är i sånt skick att det går att börja träna på pull ups. Ett år tog det. Ett år! Det trodde jag aldrig.

Höstflunssa

Höstflunssorna e på gång. M har varit. Lillkillen var ett dygn riktigt ordentligt, även om han e lite snuvig än. Nu har jag i halsen. Så jag tar det lugnt och boostar med ingefärs-gurkmeja te.

Sen sist har jag hunnit med MTB turer och långlänk på 19km. Gymmet ligger i planerna hela tiden..

Jag har också fått till ett pass med MTB och Thule kärran som jag kan räkna som träning. Lösningen verkar vara tillräckligt låg växel och hög kadens. Då får jag upp pulsen, fast farten är väldigt långsam. Det gäller ju att se efter hela tiden då lillkillen är i kärran.

Ett annat utmärkt MTB pass fick jag till då jag koncentrerade mig på att faktiskt hålla pulsen över 150 konstant. Annars blir MTB passen jätte lugna och slöa även då jag cyklar själv.

Långlänken sprang jag en tidigt morgon efter första frosten. På skogsväg där det ända som hördes var orrarnas vingslag då de flydde mina steg.

efter första frostnatten

Sömn och långlänk

Tänk vad en "god" natts sömn kan göra. Världen ter sig mycket ljusare idag. Jag fick sova 4 timmar i ett sträck mellan amningarna! I cirka två veckors tid har det var 1-2timmar sömn i taget tills nu. Hoppas det håller i sig. Så här i efterhand fattar jag inte hur jag orkade i 7-8 månader utan mer än 1-2h sömn förrän lillkillen vaknade.

Jag har varit så trött så jag fick bara till ett vettigt träningspass medan M var hemma. Den morgonen steg M upp med lillkillen och jag fick sov 2h med öronproppar. Efter det var jag mer än redo för veckans långpass. 15km i ett soligt höstväder. Koncentrerade mig på att andas endast genom näsan. 

Kanske någon funderar varför lägga energin på träning när man har sömnbrist. Jo, ibland måste man. Jag får tusenfalt med energi tillbaks. Kroppen fylls med må-bra-hormoner och lillkillen har en mycket gladare mamma.

För rolighetens skull tänkt jag lägg upp vad natten med en god natss sömn bestod av.
-gick och sov 20 med lillkillen. Han ammade och somnade, jag somna också i nåt skede, fast jag hade tänkt stiga upp. (det brukar funka då det gått en timma.
-vaknade 22.30 då han rörde på sig. Lade ned honom försiktigt i egen säng. Nix funka inte.
-ammade igen. testa att lägg ned honom 23 nej, 23.30, nej. 24 sov han i egen säng
-ammade 01.10 - 01.55. lade ned honom i egen säng.
-Nästa gång jag vaknar är klockan 06.15. Wow. utvilad... typ.
-ammar och sover om vartannat med lillkillen i famnen till 08.15

Inte för att avskräcka blivande mammor. Vissa bebisar sover ju hela natten.

långlänk i höstsol

jogg runt fotbollsplan hör till efteråt. gräset börjar bli kallt

På tur med lillkillen idag.

Andra halvan av augusti

M har haft semester så jag har haft möjlighet att röra på mig lite mer. Det är svårt att lägga in vilodagar då man har möjlighet att "far ut och njuta".

Första semesterveckan körde jag slut på mig. Det behövs inte mycket nu för tiden.

Måndag: MammaBootCamp (som jag egentligen inte räknar riktigt. Det e ju bara tungt för den muskel man tränar..

Tisdag: Gym

Onsdag: MTB tur med M som sällskap. Benen kändes ovanligt trötta och tunga.

Torsdag: Långlänk. 90min. Inslag av gång. medelfart 6:30

Fredag: Tänkte cykla lätt MTB en timma för att "rulla ur bena". Det fanns ingen kraft alls i bena. Vände hem.

Lördag: Vila

Söndag: Testade MTB igen. Nä. funka inte.

Så då tog jag förnuftet till fånga och vilade två dagar till. 

Men jag har hunnit cykla till Mölle på en glass. Köra flera MTB pass. Och sista passet blev 11km löpning. Tempolöpning. Så nu är jag passligt slut igen.

Detta körde jag på gymmet:

Front squat + latsdrag 5 x 10+10

Marklyft raka ben + utfallssteg 5 x 10+10

Militärpress + en arms rodd 5 x 8+10+10

"Knäböj" i maskin + rodd i maskin 5 x 10+10

Spark bakåt i talja + tricepsdrag i talja 5 x 10+10

Triceps + biceps + axel övning i talja 5 x 10+10

Sista sommar veckan ?

Första veckan i augusti var jag ensam hemma med lillkillen hela veckan. Dvs. begränsade träningsmöjligheter. Körde några minuter styrka per dag. Fick barnvakt 3 gånger.

Backpass (första post preggo)
uppv 2km jogg
10 x 90sek uppför /jogg ned
1km tempo (4:39)
1km nedjogg

kort och effektivt

MTB tur. hade bara en timma på mig. Cyklade bara på känsla för att rensa skallen.

Tempo löpning/jogg
Jag hade barnvakt 30min. Det var bara att rusa iväg. medelfarten blev 5:36 på passet fast jag gick några hunda meter också. 2 snabba kilometrar under 5 fart.
Sen 15minuter jogg med Thule vagnen.

Söndagen åkte vi en kort tur till villan. Det blev också sista sommardagen verkar det som.

Trail drömmar

Jag råkade få syn på en föreläsning i Solf om trail löpning. Som tur fick jag ordnat så jag kunde sticka iväg en stund. Gymmeet Mymax i Solf hade bjudit in Team K, som hittat traillöpningen för ca 2 år sen. Och nu redan springer de över 100km tävlingar.

Det var en inspirerande föreläsning. Dessutom hade gymmet planerat en resa till HögaKustenTrail som går av stapeln 3. september. Det finns dessutom platser kvar! KÄÄK. Det var såå nära att ett Ja, jag vill med, hade halkat ur mig.

Men lillkillen måste komma först. Å andra sidan hade gymägarna också en 10månaders bebis, som de skulle ta med. Men bäst är ju nog att hållas hemma ändå. Fast jag skulle snabb vandra (och inte springa) och ha med massor av vätska, så skulle det nog ändå finnas mindra mjölk efter x antal timmar i buschen.

Dagen efter måsta jag bara dra på  mig trail skorna. Närmast jag kom trail löpning var skidspåret i Malax.

WOD för mamma armar

WOD 

3x   (15kg kb, 12kg kb, räcken, stol)
20 KB swing 15kg
2x10 kb enhandsswing 12kg
2x10 en armsrodd 12kg
10 pushups på räcken
14 triceps pushups på mot stol

3x   (10kg kettlebell och 2x4kg hantlar)
2x6-10 en arms press/push press
10 flies
10 rodd
10 press
2x10 biceps curl

20min effektiv armträning. Magen var också med naturligtvis

Sista veckan i juli.

Förra veckans träningsinlägg lämna på hälft. Sista veckan i juli, värmebölja och ledigt.

En dag blev det 10 utfalls hopp, 10+10 utfallssteg, med bakre foten upphöjd, 20 höftlyft med lillkillen som vikt. Får man räkna det som träning?

Som motvikt, hann jag med 20min träning för armar dagen efter.

Två dagar bra träning. Jag var nöjd, "mätt på träning" onsdag och torsdag.

Måndag: MammaBootCamp
Onsdag: Löpning, långpass 90min. sprang 2km och gick 2min. 14km med snittfart 06:20min/km
Torsdag: Cykling, 96min Och simning 1km utanför Tropiclandia.

Efter detta var jag lite mör, vilket passade bra då det är 24/7 med lillkillen nästan två veckor. Kan inte bestämma mig om jag ska räkna MTB cykling med Thule kärran efter som träning eller inte. Men det får räknas till vardagsmotion tror jag.

Resten av veckan vagnpromenader.

Jag är verkligen nöjd då jag har kondis att simma med de här
tuffa tjejerna! Heidi och Cessi.

Jag fick en chock då jag kollade på den här bilden första gången. Ser ni hur sned jag är. har funderat om jag står i en grop eller nåt. Men nej. Framför spegeln då jag lyfter händerna över huvudet, är höger axel mycket högre än den vänstra. Ska beställa tid till Ekebhom i Sundom meddetsamma (kiropraktor).

Mini WODS och MammaMage checkup

Jag hade tänkt köra miniWODS varje dag förra vecka och skriva ned dem. Det blev 2 st. Mammafitness på facebook postar en minibandsutmaning varje dag. De är riktigt bra övningar - och tunga. Om man hinner göra dem vill säga.

Minibanden från Fitnesstukku är annars den bästa investeringen jag gjort på länge. De ryms med överallt. I väskan, på vagnpromenaden osv.

Mini WOD
4 x
20 knäböj med hopp  - miniband ovanför knäna. spänn knäna utåt hela tiden.
20 dips

Följande "mini" WOD blev hela 20min. Då Birk sov längre än tänkt. Det är det som är det svåra. Man vet aldrig om träningen blir 2 eller 20minuter.

2 x  (med kettlebell 12kg)
20 kettlebell dubbel swing.
2 x 10 en hands swing
2 x 10 en bens marklyft
2 x 8 en arm press 10kg
2 x 10 en arms rodd
     ...
2 x (med kettlebell 12 kg)
10 "stå axelbrett och håll i kettlebellen med båda händerna, dra upp kb till axelhöjd
10 push ups, smala, långsamma
      ...
2 x (med 2 *4kg hantlar)
10 flies
10 dra upp hantlarna till axlarna (samma som med kettlebellen)
2 x 10 windmill 12kg med kettlebellen i nedre handen.

Idag var jag på MammaMage koll till Gamla Vasa. Att jag inte fattat förr att vi har ju en MammaMage tränare här, i Vasa. (utbildad i Sverige) Klick.Jag har känt mig osäker med min mage, vad den orkar och vad som är för tungt. T.ex. mina armar vill göra armhävningar på tårna, men den övningen känns lite konstig i magen osv.  Som tur är har jag ingen diastas längre. Det fick jag klartecken på idag. Men den inre "cylindern" med inre magmuskler, bäckenbotten, inre ryggmuskler och diafragma är inte stark på mig just nu. Och det är högst troligt botten - bäckenbotten - på cylindern som är den svaga länken. Det betyder alltså många, tråkiga små övningar. AvNina fick jag nu då några -tråkiga-övningar där jag kan aktivera både bäckenbottenoch de inre magmusklerna.

Det gäller alltså att programmera hjärna att kunna koppla på både bäckenbottensmusklerna och de inre magmusklerna och småningom gör lyft etc. samtidigt.

Jag skall cokså försöka slutföra övningarna i MammaMage appen som jag gav upp med.

Förra veckan kom jag igång med träningen igen efter dunder förkylningen.

Måndag: löpning i skidspåret ca 35min. hög puls. nöjd med farten. Efter det MammaBootCamp. M hemma med Birk.

Tisdag-fredag var jag ensam med Birk.
Onsdag: BodyForMama
Fredag: Jogg med Thulekärran och Birk. Det märks att jag tränat höfterna och benen två ggr/vecka i sommar. Det är lättare att hålla bra hållning med vagnen.

Lördag: MTB 95min. (orka int far med racern)

och så 2 x WOD och 3 x yoga pass.

Dessutom gick jag med i en gratis vecka på foamroller.fi för rörlighet. Och så har jag 14 dagar gratis på Yogobe. Med andra ord allt för mycket på en gång som vanligt.

Sommar flunssa

Blä för sommar flunssa. Den vill inte ge sig heller. M var flunssig två veckor före midsommar och på midsommarafton fick jag halsont. Idag är första dagen jag är på bena. Jag kan inte prata (ingen röst) och jag hostar fortfarande så att taket kan lyft. Men jag orkade promener 1km med vagnen idag.

Lillkillen har klarat sig ganska bra. Lite, lite tyngre att andas då han ammar, alltså lite snor. Hostat nån gång.

Det är dock över 1 år sen jag var flunsig sist. Det är ju positivt. I maj 2015 var jag borta från jobbet över halva månaden.

Anyway, i midsommarveckan (före jag blev sjuk) hann jag med ett riktigt bra långpass och ett cykelpass.

Jag tror det var första långpasset post preggo. 92 min löpning, 14km. Jag promenerade dock 100-200m efter varannan kilometer. Farten höll sig runt 6min/km. Riktigt nöjd. Medelfarten (inkl. promenaderna) 6:30.

40km cykling tror jag också är längsta cyklingen jag gjort.

Jag har ju dessutom simmat en gång i simhallen! Jag sjönk åtminstone inte. Men det var inte lätt. Med dolme lättare, vilket betyder att det är coren som inte har någon styrka ännu.