onsdag 29 mars 2017

Håller kanske på och vakna

En liten sammandrag om mamma vardagen just nu.

Lillkillen är 1,5 år och jag tror att jag håller på och vaknar till liv. Det går inte att beskriva den här tiden med ord. Underbart, Svårt, Härligt, Tungt är några ord. Men sammanfattningsvis skulle jag naturligtvis aldrig byta bort den här tiden.

27.2.17 meddelade lillkillen att nu är det dags att bara sova en gång dagtid. Just så enkelt var det. Jag kände nog press utifrån tidigare att han skulle bara borda sov en gång, jag blev också påverkad. Jag testade faktiskt ett par gånger att ha honom att sova bara en gång. Det ledde naturligtvis till katastrof och övertrötthet och en massa gråt, då han inte var redo. Lita på er själv mammor! Man vet nog bäst själv hur ens eget barn funkar. Man behöver inte och skall inte vara som alla andra.

Efter att han börjat bara sova en gång så har vi fått så mycket bättre rutin på dagen. Vi hinner också göra nåt, åka nånstans, träna. Nu ännu går vi ut och leka bara på eftermiddagen. Småningom då det krävs mindre påbyltning av kläder kommer vi säkert att gå ut förmiddag också. Men nu försöker jag få nåt vettigt gjort på förmiddagen, på lillkillens villlkor förstås. Men han kan redan vara med och dammsuga, städa. Jag tror jag kommer att tvätt fönstren med honom också. Han tycker bara att allt är kul och vill försöka själv.Vi äter lunch halv elva redan och halv tolv ska han sov, då är han jätte trött. Så det är ju inte mycket tid på förmiddagen då vi stiger upp typ 7,30.

Det betyder att jag har lite mindre jag skall hinna med då han sover 1-2h där mitt på dagen. så jag hinner kanske läsa lite tidning och koppla av.

Efter mellanmålet går vi ut och leker. För det mesta sitter han en stund i springkärran först. Jag har alltså möjlighet att springa en kort runda. Sen är han nöjd att leka i gyttjan på gården. Och jag har möjlighet att kör lite styrketräning - om jag orkar. Men  möjligheten finns, det är huvudsaken!!

Middag halv fem, kvällsmål halv sju och i säng halv åtta. Och förhoppningsvis - som nu- kan jag stiga upp halv nio och få lite egen tid. Den här egna tiden är så värdefull så jag stiger upp fast jag behöver sova. Av någon orsak behöver jag få sjunk ned i soffan och göra ingenting. Natten blir ändå som den blir. 

Han ammar ännu och vaknar rätt ofta. Jag har ingen koll längre på hur ofta då jag bara är halvvaken. Han sover för det mesta bredvid/på mig fast hans säng står intill vår. Då han ska amma klappar han mig på bröstkorgen och jag bara rullar runt till passlig ställning.

Träningen då?!
Den viktiga träningen. Då sambon är hemma tränar jag nästan varje dag. Jag brukar orka 3-4 dagar på raken och sen måste jag vila. Han hade semester nästan hela februari, så det blev den bästa träningsmånaden hittills Hela 23,5h på 28 dagar. Då sambon är borta har det nog varit svårt hittills. Men ju varmare det blir, desto mer energi får jag nu. Den senaste veckan har jag gjort någonting varje dag då vi varit ute. Vet dock inte om man får räkna 5 min styrka som träning. Det kallas kanske vardagsträning.  Det kan vara ca 5 knäböj och så måste jag hjälpa lillkillen med nåt, sen gör jag lite till och så ska han lyftas upp igen och så orkar jag snart int försöka mer ens.

nej, jag sprang inte då jag tog kortet. Jag lade
bara fram foten. Det stör mig då det ser ut  som
om jag landar på hälen. Förhoppningsvis landar jag
på hela foten då jag springer.

onsdag 25 januari 2017

Lättare steg

Årets första jogg. Meddetsamma går vagnpromenaderna med lättare steg. Det känns liksom lättare i kroppen. Året har hittills varit flunssigt. Lillkillen har egentligen varit halv slarvig sen jul och nu i helgen hade han riktigt ordentligt med feber och hosta. 

Mammahjärtat brister när ens bebis är sjuk. Slapp och slö som en trasa blev han. Varken sov eller var vaken. Som tur var sambon hemma första dygnet, sen blev det att klara sig själv när han åkte på jobb. 

Vi var faktiskt en sväng till akuten också på lördag kväll. En familjemedlem som jobbar på sjukhuset sa att "det är nog bättre att åka dit en gång för mycket!" så för att säkerställa att lungorna var i skick åkte vi dit. Jag bävade för timmar av väntan. Ingen kö alls. Vi fick gå direkt via reception till läkaren. Är så nöjd med servicen. Killens lungor i skick så vi åkte hem. Rädslan för lunginflammation grundar sig i att min astma utbröt av lunginflammation då jag var liten..

Åter till löpningen. 

Bäddade in Birk i Thule vagnen och tog på mina nya Salming löpskor. 8x4min / 1min gång blev saldot idag. Supernöjd med mina Salming distance!

Mina lätta steg beror också på att min höft äntligen är i skick!!!!!!! (peppar,peppar). Sedan september 2013 har den krånglat. Det går inte att beskriva vilken lättnad. Samtidigt kan jag inte fatta att det ska vara så svårt för utbildade människor att hitta felet!

Det var en muskel i höften. vet int vad den heter, typ stora höftböjar muskeln, som lagt av. Den jobbade inte alls. Vilket ledde till att "lilla höftböjar muskeln" drog hela lasset. Det är ju den jag har masserat, foamrollat och hållit på med också då den varit spänd som en stålfjäder. Den ska ju bara hjälpa till, inte lyfta hela benet.

Muskeln som var inaktiv, går från ryggraden och kommer ut på framsidan ovanför/på insidan av höftbenet, men den kommer också ut på ryggsidan. Där har jag också haft sjukt. Tänk vad jag har lagt ut pengar på att hitta felet. Sist och slutligen var det Åke (åkes fyss och gym) som kom på var felet var. Det var dock han jag gick för regelbundet hela första vintern också, då det inte blev nå bättre. 

tisdag 3 januari 2017

Nytt år, nya möjligheter

Jag brukar inte ge nyårslöften, har aldrig gjort det egentligen. Men just nu har jag några tankar om 2017.

Jag ska försöka
- vara tacksam varje dag för det jag har. För lillkillen, för sambon, för möjligheten att vara hemma och njuta av vårdledigheten. Och för hälsan.
- koncentrera mig på det som är möjligt. Det finns många äventyr och resor jag skulle vilja göra som jag inte har möjlighet till just nu. Men små vardagliga äventyr borda lyckas.
-förbättra grundkonditionen. Detta borda vara möjligt om jag gör lite varje dag. Mot våren blir det här lättare också.
-försöka träna lite varje dag. 10min räcker. Hit hör också rörlighet och meditation.

År 2016 har varit omvälvande. Det har gått så jädrans fort. Samtidigt som varje dag och varje minut har tagit så länge ibland. Jag har aldirg varit så trött och sovit så litet som detta år. Jag har hållit fast vid amningen fast jag sett dubbelt ibland av trötthet. Så viktig tycker jag amningen är för lillkillen. 

-Där i november 2015- januari, februari 2016, var jag nära att gå under. En prematur bebis som endast sov upprätt i min famn, en sambo som ofta var bortrest och en hund att motionera och temperaturer för det mesta under -10 grader tänkte bli för mycket. Jag får leva med att det var kanske denna "burn out" som gjorde att jag inte såg några tecken på vad som skulle ske med Ida.

-15.01.16 var det plötsligt dags ta avsked av min älskade hund Ida. Utan förvarning? en fredag kväll var det dags. Jag är så tacksam att allt gick så pass fort, att sambon var hemma med bebisen, att veterinären jag knackade på hos var hemma. Men jag har fortfarande inte sörjt färdigt. Det finns ingen tid. Det är fullt upp och därför rinner tårarna igen nu då jag skriver.

-Men det finns ju också massor av positivt. Första året i lillkillens liv är ju speciellt. Jag har fått glädjas varje dag av hans framsteg, av hans utveckling och av hans upptäckarglädje.










söndag 11 december 2016

Socker socker sockerträsket

Jo, jag är där igen, i sockerträsket. Det värsta är att sockret påverkar ju inte bara mig. Eftersom lillkillen ännu ammar, så får han det också i sig.

Medan sambon var hemma bakade vi pepparkakor (traditionsenliga, sockriga). Jag inbillade mig själv att vi fryser in dem och bjuder på dem då vi har främmande. Pytsan. Jag är i burken hela tiden. Dessutom kan jag inte gå förbi lösgodishyllan i butiken. Lösgodispåsarna som var icke existerande före graviditeten, började på < 1e. Nu håller de sig lite under 3e. Jag måste få kontroll på detta nu meddetsamma!!

Tröttheten spelar också roll, tror jag. Den skyller jag på åtminstone. Lillkillen vaknar fortfarande typ varannan timme och kryper över till min säng. (vi har bort långsidan på hans säng så att han inte skall klättra över och ramla).

Jag hade annars ett bra träningsflow sist sambon var hemma. (3 träningsdagar + 1 vilodag + 3  träningsdagar (mtb, löpning, gym)

Sista slö-joggen blev dessutom till ett progressivt tempopass! 5km + 4km + 2km i stigande fart och så en km nedjogg. Jag har inte en sprungit så där långt på endast vatten post preggo. Det gick hur bra som helst. Eventuelt hade besöket (2 dagar före) vid Åkes fyss&gym nåt att göra med det. Han försökte fixa min höft.


söndag 27 november 2016

Simning och snöstorm

Inatt kom snön. Jag och lillkillen firade lillajul i Korsnäs (sambon på jobb) och vi körde hemåt i mörkret medan det regnade. I morse då vi vaknade hade regnet bytts till snöstorm. Härligt, massor av snö.

Sambon är borta 11 dygn i jobb. Träningen brukar för det mesta bli till ingenting då. Men de senaste dagarna har jag haft flyt!. Denna vecka har jag sprungit med vagnen två gånger, inkluderat 30min själv.

Löppasset igår kan jag kalla kvalitet. Momma lovade att promenera 30min med vagnen, dvs. jag hade 30 min på mig att springa själv. Satte av så hårt jag vågade, men i en fart som skulle hålla 30min. Uppvärmning? nä det fick jag glömma. Sen fortsatte jag med springvagnen 30min till.

Idag hade jag chansen att simma med triathlonklubben, som hade ordnat med simcoach. Ett tufft och effektivt pass. 2,6km med teknik och hårda drag. Tipset jag fick var att inte rotera axlarna så jätte mycket. Jag lämnar och "vilar" i draget då handen är helt utsträckt. Jag skall koncentrera mig på att jobba med bröstkorgen, inte bara "åka med" när armarna jobbar.

Dessutom har jag suttit på trainern 30min denna vecka. Svettig blev jag. Nu samtidigt måste jag erkänna att jag sålde trainern.. och köpte en ny! Så nu har jag en Tacx Satori smart trainer. Det finns säkert en massa bra grejer med den som jag inte vet. Men det vikigast för mig är att jag ser ut många Watt jag cyklar!! Dock hade jag inte kalibrerat den så jag vet ju inte om de stämmer nu. Får se nästa gång.

Med andra ord träning 4 dagar på raken. Jag tror jag ska vila imorgon.

Tjingeling