onsdag 29 mars 2017

Håller kanske på och vakna

En liten sammandrag om mamma vardagen just nu.

Lillkillen är 1,5 år och jag tror att jag håller på och vaknar till liv. Det går inte att beskriva den här tiden med ord. Underbart, Svårt, Härligt, Tungt är några ord. Men sammanfattningsvis skulle jag naturligtvis aldrig byta bort den här tiden.

27.2.17 meddelade lillkillen att nu är det dags att bara sova en gång dagtid. Just så enkelt var det. Jag kände nog press utifrån tidigare att han skulle bara borda sov en gång, jag blev också påverkad. Jag testade faktiskt ett par gånger att ha honom att sova bara en gång. Det ledde naturligtvis till katastrof och övertrötthet och en massa gråt, då han inte var redo. Lita på er själv mammor! Man vet nog bäst själv hur ens eget barn funkar. Man behöver inte och skall inte vara som alla andra.

Efter att han börjat bara sova en gång så har vi fått så mycket bättre rutin på dagen. Vi hinner också göra nåt, åka nånstans, träna. Nu ännu går vi ut och leka bara på eftermiddagen. Småningom då det krävs mindre påbyltning av kläder kommer vi säkert att gå ut förmiddag också. Men nu försöker jag få nåt vettigt gjort på förmiddagen, på lillkillens villlkor förstås. Men han kan redan vara med och dammsuga, städa. Jag tror jag kommer att tvätt fönstren med honom också. Han tycker bara att allt är kul och vill försöka själv.Vi äter lunch halv elva redan och halv tolv ska han sov, då är han jätte trött. Så det är ju inte mycket tid på förmiddagen då vi stiger upp typ 7,30.

Det betyder att jag har lite mindre jag skall hinna med då han sover 1-2h där mitt på dagen. så jag hinner kanske läsa lite tidning och koppla av.

Efter mellanmålet går vi ut och leker. För det mesta sitter han en stund i springkärran först. Jag har alltså möjlighet att springa en kort runda. Sen är han nöjd att leka i gyttjan på gården. Och jag har möjlighet att kör lite styrketräning - om jag orkar. Men  möjligheten finns, det är huvudsaken!!

Middag halv fem, kvällsmål halv sju och i säng halv åtta. Och förhoppningsvis - som nu- kan jag stiga upp halv nio och få lite egen tid. Den här egna tiden är så värdefull så jag stiger upp fast jag behöver sova. Av någon orsak behöver jag få sjunk ned i soffan och göra ingenting. Natten blir ändå som den blir. 

Han ammar ännu och vaknar rätt ofta. Jag har ingen koll längre på hur ofta då jag bara är halvvaken. Han sover för det mesta bredvid/på mig fast hans säng står intill vår. Då han ska amma klappar han mig på bröstkorgen och jag bara rullar runt till passlig ställning.

Träningen då?!
Den viktiga träningen. Då sambon är hemma tränar jag nästan varje dag. Jag brukar orka 3-4 dagar på raken och sen måste jag vila. Han hade semester nästan hela februari, så det blev den bästa träningsmånaden hittills Hela 23,5h på 28 dagar. Då sambon är borta har det nog varit svårt hittills. Men ju varmare det blir, desto mer energi får jag nu. Den senaste veckan har jag gjort någonting varje dag då vi varit ute. Vet dock inte om man får räkna 5 min styrka som träning. Det kallas kanske vardagsträning.  Det kan vara ca 5 knäböj och så måste jag hjälpa lillkillen med nåt, sen gör jag lite till och så ska han lyftas upp igen och så orkar jag snart int försöka mer ens.

nej, jag sprang inte då jag tog kortet. Jag lade
bara fram foten. Det stör mig då det ser ut  som
om jag landar på hälen. Förhoppningsvis landar jag
på hela foten då jag springer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar