En bra träningsvecka

Förra veckan blev en bra träningsvecka. Inte bara för att jag hade möjlighet att träna, utan för att det känns som om kroppen äntligen börjar svara på träningen. Hittills har jag klarat av att träna 2-3 dagar och så har jag varit slut. Nu blev hela veckan ganska effektiv.

Må: Fartuthållighet i skidkspåret, 1h
Ti: MammaBootCamp träning 30min, annars vila
Ons: Hankmoloppet, Hård löpning, terräng, 11km. Medelpuls 193
To: vila
Fre: gym (det regna hela dagen)¨
Lö: löpning (planerat långpass, men blev bara 1h) + 1h MTB
Sö: 1h löpning

Jag vågade mig på Hankmoloppet. Det går ju genom skog och över kalhyggen till största del (ifall det skulle behövas nåt busk besök). Men jag klarade mig bra. Slutade dricka 2h före. Hade knappt sovit de senaste två nätterna så jag bestämde mig ett par timmar före att åka. Jag fick chansen att sova 30min på eftermiddagen.

Det vär värmebölja, ingen vind. Tiden blev 58:39. År 2013 var tiden 52:11. (de andra åren har jag sprungit mellan 53-56min). Så jag har nog en bit kvar förrän jag är i form.

Nu kommer jag att missa tre intressanta lopp då jag inte har nån barnvakt. Måste kolla på lopp juli. Det är ju bäst att fortsätta nu då jag börjat våga mig ut.

Halvmarathonet över Söderfjärden intresserar 19. augusti. Men då måste jag nog få till lite mera löpning. Denna vecka har jag möjlighet till ett eget löppass. Med springvagnen slipper jag ut förstås, men det är långt ifrån samma sak.

Bilderna från Hankmoloppet kunde jag inte kopiera hit. Jag såg mer död en levande ut...

Första löpningen med skyhög puls på väldigt länge

Jag bestämde mig dagen före. Jag trotsade mig själv och for på en deltävling i Korsholmslöparen. Solfslingan. 6km i Solfskidspår. 2 varv runt den backigaste delen. Jag intygade mig själv om att det blir en fartuthållighetsträning, inte max träning.

Det är ganska jämt 4 år sen jag tävlat (1 år mykoplasma, sen gravid och sen bebisvardag)

Jag hade studsbollar i magen hela dagen. Jag försökte äta och dricka ordentligt. Jag kom ihåg att jag brukade måsta slut drick 1,5h före. Mest nervös var jag att jag plötsligt skulle måsta gör nr 1 eller, hemska saker, nr 2. Bäckenbotten blir ju inte direkt starkare av en förlossning..

Startskottet gick. Alla sprang iväg. Jag sprang i passlig fart. Först efter ett par kilometer såg jag att klockan inte var på. Suck. Efter första varvet vill jag gärna vara i mål, men min envishet fick mig att fortsätta.

I mål över 4min långsammare än 2013. Enligt min klocka (på resten av sträckan) sprang jag i snitt 5:28min/km. I mål på 30min44sek. medelpuls 188, max 195. Min maxpuls var förr ca 210-213, undrar just hur mycket den sjunkit? Det var tungt, tungt, men kontrollerbart. Jag ser fram emot nästa lopp.