måndag 1 februari 2016

Min Ida

Följande är till Ida.

HIRSCH FÄNGER´S IDA 09.04.2003 - 15.01.2016

Dagen kom
Dagen då vi skiljs åt
Dagen då vi säger farväl
Dagen då jag släpper dig fri

Fri från regler och måsten
Fri från ålderdom och smärta

Nu har du evig ungdom,
glimten i ögat har återvänt
En frisk vind i nosen
vild münsterfart i benen
Härlig solvärme i pälsen
skön vila i skuggan

Tack Ida för alla äventyr
Tack för allt du lärt mig
Du kommer alltid, alltid att finnas i mitt hjärta

En sista gång, Ida
Allez !









fredag 22 januari 2016

Hoppas på vårsol

Idag såg jag första tecknet på att våren snart är här. Solen bländade mig! Jag hoppas så att våren skall bli lättare än den här vintern och hösten har varit.

Ingen träning att tala om. jag har skidat en gång, småjoggat sammanlagt, kanske, 8 ggr. I februari, kanske. Hoppas jag. Jag har tid att skriva lite nu för lillkillen sitter i sjalen på min mage och halvsover. Jag sitter inte vid ett bord och skriver. Jag står vid diskbänken så han är nöjd.

Lillkillen blev förkyld strax efter jul. Vi tillbringade ett dygn på sjukhus. Det blev inget värre som tur är. Pappa, M, var dock så sjuk som bara en karl kan bli..

Förra fredagen. 15.1. var det plötsligt dags för min hund, Ida, att lämna oss. Hur sorligt det än är så är jag glad att M var hemma och att jag fick tag i en veterinär meddetsamma. Ida var gammal, så det skulle hända förr eller senare. På fredag kväll råkade hon i shock. Orsaken får jag aldrig veta. Puls 180 och slemhinnorna blev kallare och kallare. Det tog inte länge för veterinären att säga att det är nog dags nu..

Veterinären sa några kloka ord. Att när hunden inte tittar på dig längre, utan tittar förbi dig. Då är det dags.

Naturligtvis har jag också hamnat i sockerträsket. Nu när Ida inte finns länge så är det inget måste att gå ut heller. Utan frisk luft så blir allt ännu jobbigare. Men i februari skall jag skärpa mig. Lillkillen behöver också frisk luft.


fredag 11 december 2015

Upp ur spagettin

Skulle vilja skriva nåt litet varje dag, men det är omöjligt att hitta tid.

Jag har sprungit!!! (småjoggat). 3 gånger denna vecka. Dimman lättar från ögonen och hjärnan då jag slipper ut. Sen har jag massor av må-bra-endorfiner att ge åt lillkillen.

Denna vecka har lillkillen ätit hela nätterna typ, så att få andas en halvtimme själv har varit räddningen. I går natt var mamma här (M e på jobb, 11 dagar denna gång). Då passade lillkillen att sova hela natten (utom då han åt) i sin egen säng. Han har int sovit i sin säng på flera veckor. Han har sovit på min mage.

Jag lyfte en kettlebell i förrgår..

Nya Icebugs, Pytho3

Jag lyckades pressa upp en 10kg

Jogg i solsken
Solsken ute, solsken inne...

tisdag 1 december 2015

Nu kan det bara bli bättre

Jag tror botten var nådd förra söndag/måndag. Som tur var pratade jag med en kompis (som haft det värre) både lördag och söndag och bollade ideér. Jag var så trött så jag kunde inte tänka. Allt hon berättade sa jag att hon måst skick på mail, för min hjärna klarade inte av att minnas nåt.

Jag förde Ida(hunden) till mina föräldrar på måndagen. Hon kom tillbaks först på onsdag kväll. Redan detta gjorde jätte mycket. Så mycket att jag hann tänka att jag klarar det här om någon annan sköter Ida. Jag behövde inte gå ut på hela dagen om jag inte orkade eller om lillkillen hade en värre dag.

Jag bestämde med svärmor att hon kommer ut en stund efter jobbet, fast alla dagar vid behov. Hon vill så gärna vara barnvakt en stund. Det betyder samtidigt att jag får tid att städa upp röran, handla, äta och få lite frisk luft. Eller bara gå och sova.

Jag har ocks accepterat att jag sover halvsittande med lillkillen upprätt på magen/brösten. Detta är inte bekvämt men vi kan sova båda två. Att sluta lägga energi på att försöka få honom att sova i sängen gjorde mycket.

Som tur är, så är det ju inte renodlad kolik, eftersom det går att få tyst på honom. Knepen som funkar på min lillkille.
- att gå av och ann med honom.
- hålla honom upprätt
- klappa på baken.
- värmedyna på magen
- baby massage
Någon kombination av dessa brukar funka.

Orsaken till magontet är troligen mat allergi och/eller outvecklad tarmar och mage eftersom han är för tidigt född.

Just nu äter jag inga mjölkprodukter alls. Det var faktiskt lättare än jag trodde (jag trodde det var omöjligt). Jag äter inte heller "gasbildande" mat. T.ex. ärter, bönor, gröna äpplen, lök, starka kryddor, banan, jordgubbar, ägg, gluten och mycket mer.

Jag kokar ju inget heller direkt. M frös in soppa och köttfärs åt mig förrän han åkte, så det värmer jag i all hast och äter för det mesta medan jag ammar. Som mellanmål t.ex. glutenfrimüsli och saftsoppa, eko riskaka och skinka, körsbärstomater, morötter. Jag köpte också risprotein med chokladsmak. Det smakar Inte gott, men det går ned.

M kom hem i lördags som tur var. - Maten var slut :)

Följande sak som stjäl en massa energi är Ida. Igår var vi till Seinäjoki där hon opererades. En fettknöl blev borttagen. På kontroll för en månad sedan var veterinären övertygad om att den var godartad. Han rekommenderade att vi tar bort den om den börjar vara ivägen i vardagen. Jag bestämde att den skall bort. Den är i vägen och eftersom hon annars är frisk (varit på koll till veterinären), så hindrar de henne i vardagen.
Igår sa veterinären att den med största sannolikhet är icke godartad. Nu kan vi bara vänta och se om den kommer tillbaka. Vi skall också röntga henne typ en gång i halvåret för att hålla koll på så att inget börjar växa inne i kroppen. Tyvärr skickade de inte knölen på undersökning eftersom det inte var bestämt på förhand. Grr, det stör mig nåt otroligt. Nu vet vi ju inte.

Natten som gick var jobbig. Ida var groggi och kunde inte gå och därför halvt panikslagen. Som tur sov lillkillen i famnen ganska snällt.

fortsättning följer...

tisdag 24 november 2015

Rutiner, vad är det ???

Jag minns då M frågade mig (före förlossningen) vad jag skulle göra på mammaledigheten. Han frågade om jag skulle börja studera, för "int kan du ju gå där hem och inte göra nåt. Du blir ju knäpp då"

Haha, säger jag. Inte göra nåt. Kolla länken. (klick).  Det stämmer tyvärr till 110%. Vissa kanske har ultra-snälla bebisar som bara äter och sover - och bajsar nån enstaka gång. Inte alla!! Vissa har bebisar som inte sover nån gång. Ända gången de somnar är i famnen och då de ammar. Så försöker man tyst som ett möss lägga ned bebisen i sängen. Om man har tur hinner man på toaletten förrän vrålet hörs. Annars går man på toaletten med bebisen i famnen, alternativt lyssnar på vråålet.

Drömmar om nästa sommars tävlingar, trail, ultra trail, triathlon. Kiss My Ass!

Här är ett exempel från länken ovanför:

"
…triathlonsatsa.
Det är inte ovanligt att man som triathlet lägger i runda slängar 30 timmar i veckan på träning. En vecka har 168 timmar och på dessa ska du äta, bära, prata, sova, trösta, duscha, leka, tänka, nynna, krishantera…osv. Do the math. Har du ett barn som kräver närhet och underhållning dygnet runt får du i alla fall träningen gratis, dock utan medalj.
Gör istället: bajsa.
"
Jag skulle var nöjd med en timmes träning per dag..

M är på jobb nu. Vilket betyder att han e bort denna gång 8 dagar. Igår klarade jag inte av både Ida och lillknodden längre. Jag förde Ida till mina föräldar. Idag har jag faktiskt stressat mindre. Jag har inte stuckit näsan utanför dörren heller. 

Vi har bara ammat, bytt blöjor och sovit. Men nu har jag frisk luft abstinens. Då Ida är hemma har dagarna gått ut på att klä på, ut. in igen. klä av. byt blöja, amma, och så från början igen. Jag anser att Ida måste få komma ut 3ggr/dag.

Överväger just nu alternativ A och B. Lillknodden sover snällt i sjalen i min famn nu. A, jag lägger ned honom och rusar ut med skräpet. Då får jag ca 30sek frisk luft. B, jag går ut med honom innanför jackan 5 minuter. Att klä på honom och gå ut med vagnen finns det ingen energi till då jag inte måste.

OBS! Tro inte att jag inte e tacksamm och glad för lillkillen. Jag skulle inte byta bort honom för nåt i världen. Men det behöver inte vara en dans på rosor den här första tiden, som en stor del vill påskina. 

Just nu plöjer jag igenom kolik böcker om nätterna då jag ammar.