Solsken ute, solsken inne

Andra turen på racern för i år. Nu kändes det mycket bättre. Förra gången ville jag bara hem, det var inte roligt alls. Och då cyklar jag bara en timme. Idag då jag kom hem märkte jag att jag hade cyklat utan cykelbyxor!! Som tur märkte jag det inte medan jag cyklade. Stressig mamma, med andra ord. Att jag jag inte märkt det medan jag cyklade är otroligt. Och det får jag nog tacka sadeln för. Andiamo Road är hur bra som helst.

Ska skriva in en sammanfattning om min motion från början året snart.

Har ingen cykelbild ännu. Här är jag och B ut och går i kvällssolen.

En WOD

Dagens wod, ute i solen. Lillkillen sover de första två rundorna. Den tredje ligger han vaken i vagnet och kollar på - bara lite otålig.


Med 12kg kettlebell
10 dubbel hand swing
2x10 en hands swing
10 raka marklyft
2x10 en bens marklyft
2x10 windmill med kettlebellen nere
2x10 push press
10 djupa knäböj med kettlebellen på ena axeln. byt axel (kb åker från ena axeln till andra över huvudet) när du har raka ben.

Min standard middag: stekt kött, broccoli, riven morot, sallad, toppad med körsbärstomat. (tog en snabb bild men den uslare en usel) Babblarna i bakgrunden så lillkillen har ro att ligga på golvet en stund.

Standard lunch är köttsoppa med spenat. För att lyxa till det och om jag hinner slänger jag i lite koskenlaskija smältost.

Sista ute-sovase idag, blev i joggingvagnen så mamma fick spring lite

Bättre tider

De 6 (nästan 7) tyngsta och mest omvälvande månaderna i mitt liv har jag bakom mig. Jag tror det håller på att bli lättare. Jag sitter på golvet och skriver med lillkillen skrattande bredvid.

Jag skulle så gärn vill pränta ned vad jag upplever. Eftersom en pappersdagbok inte blir till nåt för mig. Jag håller ännu "amningsdagbok", med lillkillens mat- och sovklocka, blöjbyten, kakka osv. Från början behövdes det eftersom han är prematur, men nu skulle jag få lämna bort det. Men eftersom min "amningshjärna" aldrig kan minnas när han kakkade sist, så skriver jag ner det ännu.

Här är några framsteg:

-Jag lyckades träna lite styrka idag medan lillkillen tittade på.

    2 varv:

    12 knäböj med hantelpress

    2x10 enarmsrodd

    2x10 windmill

Det vill säga 2 x 3minuter. Sen skulle lillkillen ha mjölk. Är han bortskämd? Nä, jag tror på fri amning. Det finns facebook grupper med amning som huvudtema och föreningar mm.  Tyvärr så verkar majoriteten av finländarna tro mera på flaskmatning än på amning. Utan stöd från dessa grupper har jag aldrig klarat av det så här långt. Nu börjar jag ha en del skin på näsan.

-Jag har sprungit några intervaller, 500m till 1km intervaller. Farten var över förväntan. Magen lyckas jag hålla in då det är plant underlag.

-Vår lyxpryl, Joggingvagnen, är hämtad. Har joggat med lillkillen ett pat gånger nu på asvfalt. Vi skaffade ett babyinlägg åt honom.

Jag kommer att skriv nåt inlägg om amning, mjölkersättning, fast föda för bebisar, prematurer då jag har tid. Vill få hit det före jag glömmer.

Min Ida

Följande är till Ida.

HIRSCH FÄNGER´S IDA 09.04.2003 - 15.01.2016

Dagen kom

Dagen då vi skiljs åt

Dagen då vi säger farväl

Dagen då jag släpper dig fri

Fri från regler och måsten

Fri från ålderdom och smärta

Nu har du evig ungdom,

glimten i ögat har återvänt

En frisk vind i nosen

vild münsterfart i benen

Härlig solvärme i pälsen

skön vila i skuggan

Tack Ida för alla äventyr

Tack för allt du lärt mig

Du kommer alltid, alltid att finnas i mitt hjärta

En sista gång, Ida

Allez !

Hoppas på vårsol

Idag såg jag första tecknet på att våren snart är här. Solen bländade mig! Jag hoppas så att våren skall bli lättare än den här vintern och hösten har varit.

Ingen träning att tala om. jag har skidat en gång, småjoggat sammanlagt, kanske, 8 ggr. I februari, kanske. Hoppas jag. Jag har tid att skriva lite nu för lillkillen sitter i sjalen på min mage och halvsover. Jag sitter inte vid ett bord och skriver. Jag står vid diskbänken så han är nöjd.

Lillkillen blev förkyld strax efter jul. Vi tillbringade ett dygn på sjukhus. Det blev inget värre som tur är. Pappa, M, var dock så sjuk som bara en karl kan bli..

Förra fredagen. 15.1. var det plötsligt dags för min hund, Ida, att lämna oss. Hur sorligt det än är så är jag glad att M var hemma och att jag fick tag i en veterinär meddetsamma. Ida var gammal, så det skulle hända förr eller senare. På fredag kväll råkade hon i shock. Orsaken får jag aldrig veta. Puls 180 och slemhinnorna blev kallare och kallare. Det tog inte länge för veterinären att säga att det är nog dags nu..

Veterinären sa några kloka ord. Att när hunden inte tittar på dig längre, utan tittar förbi dig. Då är det dags.

Naturligtvis har jag också hamnat i sockerträsket. Nu när Ida inte finns länge så är det inget måste att gå ut heller. Utan frisk luft så blir allt ännu jobbigare. Men i februari skall jag skärpa mig. Lillkillen behöver också frisk luft.