Veckans träning hittills

Måndag: Vila och motivations sökande

Tisdag: rullskidor med Ida + core styrka och 4x1min löpning!



Glad och nöjd Ida, efter 1h bredvid rullskidor

Onsdag morgon: Åkte och simma (vilken tur att jag började jobba kl. 09 först)
Onsdag kväll: cykling, Eliisa var och testade en racer igen. Nu har jag snart en ny cykelkompis, hoppas jag :)

Första dubbelpasset på alltför länge!! Gårdagens löp-tassande känns inte heller av.

Och som kvällsmål - mitt vanliga "ta vad man har i kylskåpet och blanda"



Kvarg med persika, kiwi, kakaonibs och chia frön

Torsdagens plan: Har för det mesta en plan A och B, ibland C. För utan plan får jag ingenting gjort.
alt A: sku måst egentligen far och sim med Masters gruppen kl 18
alt B: om solen lyser kommer jag inte att klara av A: då blir det cykling med Malaxgubban.
alt C: Om inte benen pallar Malaxgubbans fart, får jag väl cykla en lugn runda själv då.

Dessutom skulle det vara dags att löp-tassa ca 5 minuter igen.

Motivation ? !

Vad göra då motivationen inte finns? Ligga på sofflocket? Äta glass?
Jag har prövat allt, men inget hjälper. Träningsdagboken gapar tom.

Siffernörden i mig lider.
Jag har delat upp träningen i perioder. Alla perioder detta år fram till sista har varit över 27h. Sista perioden nere på 15h, pågående blir int mycket bättre..

Vet nog att problemet ligger till stor del i vaden. Jag blir på dåligt humör då jag int får skutta runt i skogen..
Vaden känns åtminstone (nästan) inte längre då jag promenerar.

Måste skaffa en plan!

Vanajavesi simning 3000m..

... en upplevelse!!

Startade tidigt på morgonen. Jag hade fått med en kompis som chaufför. Vilken tur, så jag fick vila! Tack D-J.

Kom dit i god tid. 14 grader i luften. Blev lite nervös för att frysa. Bestämde mig att ta dubbla badmössor, vilket var ett misstag.



Hade problem från start med immiga glasögon. Gnuggade med lite spott. Det hjälpte lite, men hade problem hela vägen med lite imma och massor av vattendroppar inne i glasen som skymde sikten.

Jag e nr. 35 med röd mössa o armen i vädret

Simningen bestod av 3 varv runt en 1000m bana. Första varvet var det panik förstås. Efter värsta kaoset, släppte jag iväg den stora gruppen för det gick inte att simma helt enkelt. Fick ned pulsen liite, men såg fortfarande ingenting.

Först på andra varvet fattade jag att jag måste titta på nåt större än de röda bojarna. Då började det gå lite bättre. Men simmade bröstsim emellanåt. Orsaken till det vet jag inte, till viss del för att orientera mig och kanske vila..

Då solen kikade fram, tänkte jag smälta bort i två badmössor och våtdräkten, men det värsta var nog då en båt puttrade fram längs den 400m långsidan av banan och spydde ut avgaser då man försökte andas.

Simmade länge med två stycken som inte kunde sikta rakt en ända meter, så inget "drafting" blev övat.

Efter att jag skakat av mig de två sicksackande simmarna fick jag vara helt själv. Hann fundera på både teknik och andning..
Medelpulsen stannade på 180, så helt lugn var jag ju inte.

I mål som 8. dam av 13. På tiden 1h 7min 1sek.
Damvinnaren på 3000m simmade på 55min 11sek.
Alldeles otroligt var a dam vinnaren på 5000m simmade på 1h 35min 10 sek.

Bäst av allt är att nu vet jag igen lite mer om vad som krävs för att klara av en Ironman!

Ibland..

blir man trött. Igår var en sån dag.

Efter jobbet slängde jag mig på terrassen i solen, typ vinterkläder på, det var 14 grader.
Veckans tri träning sen. kl 18.30 stod jag vid Karperöfjärden.
Frös
Ingen dök upp
Tänkte, core på LL.
For dit, tog en vända på parkeringen.
Tänkte; man kan inte vara inomhus då solen äntligen lyser.
For hem
Ida och rullskidor
efter var humöret på bättre sidan igen

Simhallen ängtligen öppen..

.. och Masters gruppen hade träning.
Bestämde mig för att åka och testa, var lite osäker på hur sommarens våtdräktssimning hade påverkat simning utan våtdräkt (utan flythjälp). Döm min förvåning då jag vevade på längd efter längd i gruppens takt..
I jämförelse med i vintras, då astman var som värst, simmade jag 2x25 och måste stanna och flåsa.

Det gick super bra i 30 minuter. Sen sa mina vader stopp. Så fort jag försökte ens ligga och flyta så krampade de.. Mera vila alltså!

Pratade med en erfaren triathlet där och han sa att 7 veckors vila hjälper..