onsdag 24 oktober 2012

Better safe than sorry?!

Med syfte på träningen är detta citat ibland överskattat. Om Jag inte aktivt tänker på att pusha mig själv går varje träning i samma takt / med samma vikter osv. Det är ju den "jäkla väggen" jag är så rädd. Jag säger inte att man ska möta "väggen" ofta, men att tänja på gränserna behövs för att utvecklas. Kvalitet istället för kvantiet, med andra ord! Långt och lugnt är så klart också viktigt, men det där "mittemellan" kan man minska på tror jag.

Såna tankar blev det under morgonens tidiga BodyBalance pass på WSC. 

Gårdagens (tisdag) träning: Powewalk med stavar och tyngd-ryggsäck, TRX och simning med Masters gruppen. Hann också lufta mountenbiken på Idas dagliga promenad. Hade inga egentliga förhoppningar om att det skulle kunna kallas träning, men att cykla i skidspåret gick riktigt, riktigt bra. Min puls hölls på bra GU nivå och Ida hann med. Om jag cyklar med Ida på asfalt/grus trampar jag typ 20 varv i minuten = tråkigt! 



3 kommentarer:

  1. Hej

    På gårdagens intervall pass tänkte jag på dina ord
    "rädd att gå i väggen". Testade mig själv igår på att tänja på mina gränser och försöka gå i väggen på ett träningspass...jag har aldrig lyckats tidigare och inte i går heller . Jag tror att så länge man tränar ensam har man svårt att "pusha" det lilla extra när det gör ont, man ger upp helt enkelt. Det är endast på tävling och då man kör hårdträning i grupp som jag har jag lyckats hitta "väggen". Så ut och kör maxträning bara! Det ger kroppen nåt att fundera på :-) "malaxgubban"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stämmer nog, att man skulle borda testa sina gränser oftare. Men jag e lika rädd ändå :)

      Närmast väggen jag var i somras tror jag var på en viss cykel tur i hällregn..

      Radera
  2. hej

    Minns den rutten, vi var en grupp, vi körde hårt, det var motvind och regnade, då vill man gärna utmana kompisarna :-)

    SvaraRadera