Min vardag just nu

Mina dagar är indelade i tre och fyra timmars perioder. Varje period innehåller samma rutiner.

Kl. 8-11, 11-14, 14-17, 17-20/21, 21-00, 00-04, 04-08. Under dagens lopp har jag en timme att spela med.

En period börjar med blöjbyte och amning och få honom att sova. Om allt går som på räls (sällan) så tar det en timma, annars två timmar. Sen har jag 1-2 timmar på mig att göra mat, äta, städa, diska, duscha, sova, ge hunden lite utomhustid, kolla mail, betala räkningat osv. Som synes ryms ingen motion med i bilden ännu.

Lillkillen är så liten ännu att han har ingen egentlig vaken tid alls. Idag är han 2,8kg

Hundpromenaderna är tyvärr ingen vettig motion mera eftersom 12-åringen går ultra sakta. Stavgångspromenaderna i skidspåret bokför jag dock som motion, Annars skulle tränngsdagboken vara helt tom.

Undantag 1 hände inatt, Jag fick sov 3,5h i sträck! (dock en timme av detta i soffan med bebisen i famnen). Detta ledde till en gnutta extra energi idag. 

Undantag 2. Eftersom Ida hunden är och spårar älg idag, och jag har extra energi, så fick jag och lillkillen till en ganska effektiv barnvagnspromenad. Dessutom hade jag en ryggsäck med vikter i på ryggen.

Förlossning, del 3 & D Day

Vi kom oss till sjukhuset, typ nio tiden på fredag morgon. Resten av händelseförloppet har jag inte riktigt på klart. Att ha ätit (utan att spy) sista gången på torsdag vid lunch och en banan på torsdag eftermiddag, funkar inte för mig.

De försökte stoppa processen hela dagen. Jag fick muskelavslappnande, då kunde jag som tur var sova några timmar. Tredje gången de gav mig sprutan, funkade det inte längre, så då var det bara att stå på alla fyra igen.

Jag fick lunch och middag, som jag åt med stor aptit. Spydde dock upp allt efter cirka 30sek. 

M upplyste mig i efterhand om att han var hem och packade väskor åt mig, sig själv och åt Ida. Mina föräldrar åkte och hämtade Ida. Så det betyder nog att jag inte riktigt hade koll på läget, då jag inte ens minns nåt sånt.

De testade att lindra smärtan med vetedyna, funkade lite. TENS funkade inte alls. Lustgasen blev smånigom min räddning.

På kvällen då vi funderade om M skulle åka hem och sova, så kom de plötsligt och meddelade att här blir det nog bebis inatt.

Senare på kvällen fick jag PCB (det kanske heter så) bedövning. Jag orkade helt enkelt inte med mera smärta då jag var helt utan energi. Allt jag försökte ät och drick kom upp igen.

PCB tog bort smärtan, men inte trycket. Det, Trycket går inte att beskriva, det måste upplevas. Från att trycket var obeskrivligt, blev det plötsligt overkligt och jag röt åt M att nu händer nåt. Barnmorskorna kom springande och sen var krystningsskede över på 12 minuter och ut kom en bebis.

Om någon tror att det är färdigt då och man får sväva på rosa moln, så Nej. I 23 minuter fortsatte det tills jag hade ut moderkakan och var ihopsydd.

Bebisen förd de bort meddetsamma eftersom han var så liten och jag skickade med M. 

Bebisen repade sig dock fort. Vi stannade ändå på sjukhuset i ca 2 veckor eftersom han hade problem med värmen och måste ha största delen av mjölkmängden via slang.

Nå mycket mer detaljer tänker jag inte gå in på :)

Idag är annars The D Day. Idag var beräknad ankomstdatum för vår bebis.

Förlossning del 2

Här skrev jag hur det började.
Del 1, planen

Jag led som sagt mig igenom hela info tillfället. Från början hade de sagt att det tar ca 4h. Jag skulle inte stått ut så länge. Som tur var vi klara efter ca 1h. Vi fick information om den långa listan av smärtstillande som finns för förlossningssmärtor. Infon om den naturliga förlossningsmetoden  och naturlig smärtlindring utelämnades helt. Vi fick dock kort ett papper om det.

Efteråt åkte vi ännu via mamma och hämtade några grejer. Jag stod då på alla fyra på köksgolvet medan M masserade korsryggen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta av vad det gjorde ont. Men fortfarande kopplade ingen samman detta med bebisen.

På hemvägen blev jag vrålhungrig och kommenderade M att hämta pizza. Vi kollade på tv, åt pizza och jag hade ont i ryggen. Tänkte dock fortfarande åka till jobbet på morgonen.

Kl. 22 tiden, började jag faktiskt fundera om nåt var fel. Försökte ringa syrran (barnmorska), inget svar. Här i nåt skede börjde jag också må illa. Blev rädd för matförgiftning.

Efter midnatt någongång, ringer jag förlossningen. Nu är jag lite orolig över bebisen. Den kan ju inte må bra då jag mår så här uselt. De säger att jag ska ta det lugnt, lägga mig och försöka sova. Såna här sammandragningar kan komma ibland och eftersom vi inte vill ha någon bebis ännu, så ska jag ta det lugnt och inta sängläge.

Sängläge är dock lättare saft än gjort, Titt som tätt är jag tvingad att stå på alla fyra för att inte gå av på mitten. I nåt skede börjar jag kasta upp, sen blir det lös mage också. Nu bara överlever jag, minut för minut, Fortfarande kan jag inte tro att det är bebis på väg. Tror på ryggont och matförgiftning. Lyckas ändå planera nästa steg. Jag tänkte stå ut till morgonen och sen ringa rådgivningen meddetsamma kl. 7.30. Jag visste ändå inte hur jag skulle överleva en bilfärd till sjukhuset.

Natten går vidare medan jag står på alla fyra i badrummet.

Då natten blir morgon kommer jag plötsligt på att det är fredag och rådgivnings Nina är ledig. Då ringer jag förlossningen.

På nåt sätt lyckas jag duscha av mig och klä mig och sen åker vi.

Först försökte jag faktiskt sätta mig ned i bilen, som en vanlig människa. Men det går ju inte. Det slutade med att jag stod på alla fyra i baksätet med ett ämbar framför mig att spy i..

Min förlossning del 1, Min Plan

Detta inlägg, och några till, har ingenting med träning att göra. Men jag behöver skriv ned mitt "förlossningsmarathon". Så det är bara att hoppa över några kommande inlägg om du bara vill läsa om träning.

Här är först min förlossnings plan. Hur jag föreställde mig det hela.
- Naturlig förlossning så långt som möjligt.
- Så lite mediciner som möjligt
- Vid behov smärtlindring, som massage, vetedyna, varmt bad, TENS, lustgas
- Jag skulle vara "fulltankad" med energi och vätska.
- Extra energi skulle finnas till hands om det drog ut på tiden.
- Jag hade 3 mantran, eller tankar jag skulle försöka hålla fast vid.
  1) använda dyngdkraften, dvs. undvika att hamna i sängläge. och att hålla sig i rörelse
  2) Andas UT. Andas in gör man nog, men att få ut allt koldioxid ur lungorna glömmer man lätt
  3) Varje värk tar mig närmare målet

- Planer är till för att följas, men jag skulle ändå vara beredd på att allt inte går som jag vill. Man lämnar in en lista med önskemål etc. till förlossningen. Där skrev jag det här ovan, men också att jag vill ha guidning och om det inte ser bra ut så vill jag ha alternativen som finns. Och vid behov så tar en barnmorska över.
- Jag skulle ju på profylaxkurs och gravid yoga. Där skulle man säkert få ännu mera tips.

Här e några länkar som jag fick av en bekant att läsa om optimal position av fostret.
1
2
3
4
naturalbirthinkitsap blog

Ebbas Gravid bok rekommenderar jag alla gravida att läsa.