Jag led som sagt mig igenom hela info tillfället. Från början hade de sagt att det tar ca 4h. Jag skulle inte stått ut så länge. Som tur var vi klara efter ca 1h. Vi fick information om den långa listan av smärtstillande som finns för förlossningssmärtor. Infon om den naturliga förlossningsmetoden och naturlig smärtlindring utelämnades helt. Vi fick dock kort ett papper om det.
Efteråt åkte vi ännu via mamma och hämtade några grejer. Jag stod då på alla fyra på köksgolvet medan M masserade korsryggen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta av vad det gjorde ont. Men fortfarande kopplade ingen samman detta med bebisen.
På hemvägen blev jag vrålhungrig och kommenderade M att hämta pizza. Vi kollade på tv, åt pizza och jag hade ont i ryggen. Tänkte dock fortfarande åka till jobbet på morgonen.
Kl. 22 tiden, började jag faktiskt fundera om nåt var fel. Försökte ringa syrran (barnmorska), inget svar. Här i nåt skede börjde jag också må illa. Blev rädd för matförgiftning.
Efter midnatt någongång, ringer jag förlossningen. Nu är jag lite orolig över bebisen. Den kan ju inte må bra då jag mår så här uselt. De säger att jag ska ta det lugnt, lägga mig och försöka sova. Såna här sammandragningar kan komma ibland och eftersom vi inte vill ha någon bebis ännu, så ska jag ta det lugnt och inta sängläge.
Sängläge är dock lättare saft än gjort, Titt som tätt är jag tvingad att stå på alla fyra för att inte gå av på mitten. I nåt skede börjar jag kasta upp, sen blir det lös mage också. Nu bara överlever jag, minut för minut, Fortfarande kan jag inte tro att det är bebis på väg. Tror på ryggont och matförgiftning. Lyckas ändå planera nästa steg. Jag tänkte stå ut till morgonen och sen ringa rådgivningen meddetsamma kl. 7.30. Jag visste ändå inte hur jag skulle överleva en bilfärd till sjukhuset.
Natten går vidare medan jag står på alla fyra i badrummet.
Då natten blir morgon kommer jag plötsligt på att det är fredag och rådgivnings Nina är ledig. Då ringer jag förlossningen.
På nåt sätt lyckas jag duscha av mig och klä mig och sen åker vi.
Först försökte jag faktiskt sätta mig ned i bilen, som en vanlig människa. Men det går ju inte. Det slutade med att jag stod på alla fyra i baksätet med ett ämbar framför mig att spy i..
Sängläge är dock lättare saft än gjort, Titt som tätt är jag tvingad att stå på alla fyra för att inte gå av på mitten. I nåt skede börjar jag kasta upp, sen blir det lös mage också. Nu bara överlever jag, minut för minut, Fortfarande kan jag inte tro att det är bebis på väg. Tror på ryggont och matförgiftning. Lyckas ändå planera nästa steg. Jag tänkte stå ut till morgonen och sen ringa rådgivningen meddetsamma kl. 7.30. Jag visste ändå inte hur jag skulle överleva en bilfärd till sjukhuset.
Natten går vidare medan jag står på alla fyra i badrummet.
Då natten blir morgon kommer jag plötsligt på att det är fredag och rådgivnings Nina är ledig. Då ringer jag förlossningen.
På nåt sätt lyckas jag duscha av mig och klä mig och sen åker vi.
Först försökte jag faktiskt sätta mig ned i bilen, som en vanlig människa. Men det går ju inte. Det slutade med att jag stod på alla fyra i baksätet med ett ämbar framför mig att spy i..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar