Nytt kämppä, nya stigar för Idas morgonlänk. Tog pannlampan med och tänkte ta en runda via skidspåret och tillbaks via grusväg. Det blev längre än jag trodde så vi vände om och tog samma väg tillbaks. Spånbanan är riktigt blöt just nu, så det e tungt och bra att promenera. Tanken slog mig att jag skulle packa en ryggsäck med vikter nån morgon och köra lite styrka samtidigt (den idén fick jag från bjanne77s blogg).
Allt var lugnt och fridfullt tills vi var nästan hemma. Då kommer en stor, skugga störtande mot oss. Om jag skulle ha haft tid och tänka efter så skulle jag ju ha sett att det var en stor och tjock labbis, men i mitt huvud såg jag bara en skugga av en rottweiler/schäfer. Försökte ställa mig mellan Ida och "the attacker" men den var ändå jäkligt snabb och smidig - och tyvärr reagerade jag för långsamt.
Det var sist och slutligen en rätt så ofarlig, jätte tjock labbis som jag fick bortmotad medan dess ägare stod på avstånd och "berömde" den. (alltså ägaren försökte kalla in den med ljus, snäll, pipig röst). Min röst var några oktaver lägre, så det där var ju kanske inte bästa starten på grannsämjan.. Är ändå mest arg på mig själv som inte reagerade i tid och tog kontroll. Nästa gång e jag beredd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar