Sand och mjölksyra upp över öronen

Det blåste igår kväll, hårt. Jag tänkte att det blir spinning och core efter jobbet. Men så prata jag med en av Malaxgubban, som sa "jag ska nog minsann cykla, vi åker mot Jurva, det blåser int så mycket i skogen".
Egentligen hör ju spinning till vintern och jag ville ju så gärna få frisk luft, så jag tänkte att de far säkert en kort runda då de droppar lite regn och blåser storm..

Ifjol, då jag var med en gång, så gick hela rundan väster om Jurva, alltså inte långt alls. Döm min förvåning då vi kom ut på Jurva vägen nånstans öster om byn. Nu regnade det mycket..

Kan säga att detta pass var tyngre än både maratonet och botniacyklingen tillsammans. Det praktisk taget sprutade mjölksyra ur öronen under den två timmar långa cykelturen.

Orsakern var många
*hade glömt hem maten idag. Så den kritiska tiden 15.30 på jobbet hade jag inget att äta - stoppade i mig ljust bröd - blodsockret sköt i höjden - var inte hungrig då jag kom hem - tvingade i mig lite köttsoppa, men det var för lite -blodsockret skönk som en sten under cyklingen och hade bara med vatten
*astma och hård motvind
*vågrätt regn och sand som sprutade upp i ansiktet
*rädsla att köra omkull, vattenplana
*alltför hård fart för lilla mig

Det krävdes två starka karlar snett framför min cykel och en på sidan för att ta mig och cykeln hem.
Väl hemma var jag lika hungrig som jag var stelfrusen, det slutade med att jag åt smörgås i duschen..

syns int ens att jag e lika våt som en dränkt katt..