Meteorithalvan

Jag vågade mig på ett halvmarathon idag. Har nog funderat på det under sommaren, men int tagit det så allvarligt. Tiden blev 1:52:09. Nöjd? Njaa, jag jämför mig ju alltid med mina pre-preggo tider. 

Jag började försöka följa programmet ur Szalkais bok för ca 6 veckor sen. Jag måsta dock begränsa det till 3-4 pass per vecka och då sambon var på resa så blev det endast en spring-vagns-jogg. Problemet blev ju att fast sambon var hemma kunde jag inte klämma in intervaller, långpass, tröskelpass osv. under några dagar. Jag valde ut nåt jag tyckte såg bra ut och så sprang jag. 

Dessutom har jag haft chansen att hänga med på två stycken längre cykelpass de sista veckorna. Ett 100km och så 130km. Efter det har jag nästan börjat tro på att jag kan cykla 180km på en aluminium cykel...

De sista två veckorna gick det inte alls bra med löpningen. Jag måsta spring uppladdningspassen - korta intervaller - med springvagnen. Men då jag vaknade i morse bestämd jag mig ändå för att köra.

Jag hade inte någon riktig svacka nånstans. Medelhastigheten enligt min klocka 5:21. Vissa kilometrar hade gått i 5:30 fart. Det var åtminstone onödigt. De sista två kilometrarna spurtade jag i strax under 5 fart. Så det fanns ju krafter kvar.

Känslan då jag såg målet och inte behövde springa ett varv till -som vissa gjorde- ... Just då var det bara skönt att det började regna.