Bebisens första år. Mina åsikter och funderingar kring amning, sovas, rutiner och utveckling

Jag har tyckt och tänkt mycket om de här ämnena. Men jag har hållit mig för att säga nåt. Men så plötsligt började jag samla ihop lite text.

Här har jag försökt samla ihop tips, var man kan hitta mer info om främst amning, men också annat.
Åsikterna här är mina egna!

Angående bebisens utveckling det första året så har jag upplevt att det råder en viss "hets / tävling" i vissa kretsar om när bebisen börjar sitta, stå, gå mm. Men också när den skall börja sova hela natten, när den skall sova i eget rum, när det ska bara sova en gång per dag. Dessutom den eviga diskussionen om amning eller flaska.

Jag har dock inte låtit mig påverkas, alltför mycket (utom alldeles i början). Jag har läst och lyssnat och samlat på mig en massa fakta och åsikter. Allt det som jag vet idag, skulle jag behövt veta då bebisen anlände.

Kort sagt. Låt dig inte påverkas. Du, som mamma, vet bäst själv. Var öppen och lyssna på råd och åsikter. Läs och försök ta reda på fakta. Men du beslutar själv hur du gör. Här kommer jag att skriva om Mina åsikter.

Boken som alla mammor skulle behöva läsa redan före bebisen anländer: (Olanders Marit. 2013.Amning i vardagen. Karneval förlag). Förutom att du får massor av hjälp och tips ur boken, lär du dig också förstå varför amningen är som den är. Där står det också om amningens historia. Om när "mjölkersettäningsindustrin" blandade sig i amningen och när det bestämdes att bebisarna skall ammas endast var fjärde timme..

Amningen, har blivit så fel, så underskattad i modern tid. Det är liksom modernt med nappflaska, napp och amning var tredje eller (hemska saker) var fjärde timme. Jag tror på den fria amningen, på amning så ofta bebisen vill. Jag tror på amning på bebisens minsta signal. Skriket är den sista desperata signalen bebisen har att ta till. Amning är inte bara mat. Amning är trygghet, värme och kärlek. Amning är allt en bebis behöver. Plast tutten är en ersättning för mammas bröst, när mamma inte kan, orkar eller vill. Så varför skall man ge ett substitut till bebisen om man har möjlighet att ge bebisen det den behöver?

Bebisen behöver vara nära mamma/pappa(eller den som tar hand om bebisen). Allra helst hud-mot-hud för att känna tryggheten. Andra däggdjur lämnar inte sina hjälplösa, nyfödda ungar ensamma. Amningen kommer också igång mycket bättre om bebisen är nära mamman och ammar ofta. Barn behöver tanka närhet långt upp i åldern. Med en heltidsarbetande mamma och pappa har man bara några få timmar per dag att ge närhet till barnet. Bärsjalar och senare bärsele är utmärkta redskap för att kunna ha bebisen/barnet nära samtidigt som man kan röra sig relativt fritt.

Ett par andra ämnen som jag läst om i efterhand handlar om bebisens första magiska timme utanför livmodern. En normal, frisk bebis skall helst få komma hud-mot-hud med mamman meddetsamma den kommer ut. Men navelsträngen skall helst sitta kvar en stund. I moderkakan finns massor av blod mm. som bebisen behöver. När navelsträngen har slutat pumpa och blivit vit och slapp då har bebisen fått allt som finns. Sen skall bebisen i lugn och ro få vila och leta sig fram till bröstet ifred. Medan bebisen letar sig fram, övar den sig på att gapa och på att sträcka/sätta tunga på rätt ställe. På detta sätt får bebisen ett bra grepp om bröstet från början. Mer om denna magiska timme i linken längst ned. Att väga, mäta bebisen osv. kan göras om några timmar. Detta är förstås inte möjligt med alla bebisar, speciellt prematurer blir ofta bortryckta av medicinska skäl.

Alla barn utvecklas olika. Bebisen börjar småningom träna på att röra sig. Och i egen takt svänger den runt och börjar åla sig fram. Sen krypa och sen börjar den träna på att sätta sig upp. "Coren" mag- och ryggmusklerna skall vara i skick förrän den kan sitta/stiga upp. Därför skall vi inte sätta babyn att sitta eller försöka uppmuntra hen att stiga upp. Inga hoppagungor, gåvagnar eller såna hjälpmedel. Jag tyckte det var faschinerande att se hur magmusklerna utvecklades på lillkillen. Han började ligga på sida, lyfta upp sig på armbågen (nästan som en sidoplanka), sen stödde han sig bara på handen och då satt han ju nästan redan.
Först ålade han sig sen började han krypa, men hade ned armbågarna länge (lättare för coren). Och plötsligt en dag så lyfte han upp sig på händerna och kröp på alla fyra. Då han började stiga upp och stå så föll han väldigt sällan. Men jag är övertygad om att eftersom han var redo att stiga upp och hade magmusklerna i skick, så var ju balansen också rätt bra.

Ett annat hett ämne är skor. Varför sätta stela, tunga skor på en naturlig, perfekt fot? Lillkillen började gå under vinterhalvåret, jag använde Stonz skor för det mesta. Det tog en stund för mig att bli övertygad, så jag har ett nog vanliga, hårda skor skaffat åt honom också. På våren då det var jätte halt hade jag nog haft stövlar på honom och han behöver naturligtvis ett par gummistövlar för regniga dagar. Men så ofta som möjligt barafota eller i mjuka följsamma skor. Här(klik) är en hel sida om mjuka (barfotaskor) för barn. Hela sommaren har han fått använda Feelmax (finländska) sommarskor. Nu har jag också beställt höst/vår skor åt honom av samma märke.

Sovitder bestämmer var och en också själv. Men bebisar behöver sova för att utvecklas. Då de är vakna tar det emot en massa intryck, när de sover bearbetar de intrycken och utvecklas. Om vissa vill lägga en bebis att sova för natten kl. 22 så gör dom det. Jag lägger honom 19.30 just nu. Det ändras säkert med tiden. Men i nåt skede börjar han ju ändå barnträdgården och skolan och då måste han också gå och sova tidigt (enligt mig) så varför lära in nåt annat då?

Min kille är snart 2 år nu. Och jag ammar ännu. Folk börjar tyvärr gapa mer och mer då jag ammar eftersom han "är så stor"... Jag försöker hårt att inte bry mig. Han bestämmer själv när han slutar. Eller om jag blir helt trött på det, så avslutar jag det i nåt skede.

Kom ihåg att amning är inte nåt man kan eller int kan. Amning skall läras in, precis som allt annat. Du skall lära dig och din bebis skall läras sig. Det behöver inte funka på en gång. Ifall du blir påverkad och börjar ge ersättning, så blir det ännu svårare för bebisen att lära sig amma. Eftersom de suger på ett helt annat sätt ur flaskan. De behöver ju knappt suga alls ur flaskan. För att få mjölk ur bröstet måste de jobba.  Här är en jätte bra info sida om amning (Klick).

Vi hade mycket problem med amningen. Min bebis var ju 6 veckor för tidigt född och orkade helt enkel inte amma i början. Så jag pumpade och pumpade. Han fick mat genom slang först. Sen koppmatade vi honom för att undvika "tuttförvirrning". Han började småningom kunna amma med hjälp av amningsnapp (det där är rikssvenska, kan inte komma på vad vi kallar den i Finland nu). Amningsnappen gör det lättare för bebisen att få tag om bröstet, men samtidigt blir det tyngre att få i sig mjölken. Då han var lite över 3 månader blev han sjuk. Orkade inte alls amma. Vikten rasade plötsligt, jag blev panikslagen. Eftersom hvc hade tryckt på hela tiden att jag skulle ge ersättning, så började jag trycka i honom ersättning då. Jag gav honom så mycket så på en vecka hade han gått upp så mycket så till och med hvc sa att jag kan ge mindre. Ok, men detta ledde ju förstås till tuttförvirrning. Han ville inte amma, Han ville ha flaska där mjölken typ rann in i munnen. Så kämpade vi i ett par månader. Vi kämpade mer än vad man kan tro. Men vi vann. Och lämnade bort ersättningen på vårvintern. Han hade ju börjat med smakportioner då också.

Kom ihåg att då flasktutten läggs in i bebisens mun, så startar reflexen att suga. Det har inget med hunger att göra. Reflexen sitter uppe i gommen.

De allra flesta mammor har tillräckligt med mjölk! Bebisar ammar ofta, typ dygnet runt. Och då de inte ammar vill de ändå sova nära, nära.

Amningspolikliniken på Vasa Centralsjukhus är guld värd. Bara att ringa dit och fråga och diskutera eller beställa tid och åka dit med bebisen så det får se då den ammar. Jag var dit tre gånger och ringde också ett antal gånger.

imetyksentuki ry. finns också på facebook
amningshjälpen är en rikssvensk fb grupp om amning


Linkar:
babybaby.se 
babybaby.se om kvällsoro, maratonamning
den fösta magiska timmen
bebesinfo.fi
vauvavauva.fi

snabbguide för bärsjalar/-selar och tygblöjor  (på finska)
att bära bebisen i sjal / sele
att bära störren barn på ryggen
Bärsjalar är en svensk fb grupp

Meteorithalvan

Jag vågade mig på ett halvmarathon idag. Har nog funderat på det under sommaren, men int tagit det så allvarligt. Tiden blev 1:52:09. Nöjd? Njaa, jag jämför mig ju alltid med mina pre-preggo tider. 

Jag började försöka följa programmet ur Szalkais bok för ca 6 veckor sen. Jag måsta dock begränsa det till 3-4 pass per vecka och då sambon var på resa så blev det endast en spring-vagns-jogg. Problemet blev ju att fast sambon var hemma kunde jag inte klämma in intervaller, långpass, tröskelpass osv. under några dagar. Jag valde ut nåt jag tyckte såg bra ut och så sprang jag. 

Dessutom har jag haft chansen att hänga med på två stycken längre cykelpass de sista veckorna. Ett 100km och så 130km. Efter det har jag nästan börjat tro på att jag kan cykla 180km på en aluminium cykel...

De sista två veckorna gick det inte alls bra med löpningen. Jag måsta spring uppladdningspassen - korta intervaller - med springvagnen. Men då jag vaknade i morse bestämd jag mig ändå för att köra.

Jag hade inte någon riktig svacka nånstans. Medelhastigheten enligt min klocka 5:21. Vissa kilometrar hade gått i 5:30 fart. Det var åtminstone onödigt. De sista två kilometrarna spurtade jag i strax under 5 fart. Så det fanns ju krafter kvar.

Känslan då jag såg målet och inte behövde springa ett varv till -som vissa gjorde- ... Just då var det bara skönt att det började regna.

En bra träningsvecka

Förra veckan blev en bra träningsvecka. Inte bara för att jag hade möjlighet att träna, utan för att det känns som om kroppen äntligen börjar svara på träningen. Hittills har jag klarat av att träna 2-3 dagar och så har jag varit slut. Nu blev hela veckan ganska effektiv.

Må: Fartuthållighet i skidkspåret, 1h
Ti: MammaBootCamp träning 30min, annars vila
Ons: Hankmoloppet, Hård löpning, terräng, 11km. Medelpuls 193
To: vila
Fre: gym (det regna hela dagen)¨
Lö: löpning (planerat långpass, men blev bara 1h) + 1h MTB
Sö: 1h löpning

Jag vågade mig på Hankmoloppet. Det går ju genom skog och över kalhyggen till största del (ifall det skulle behövas nåt busk besök). Men jag klarade mig bra. Slutade dricka 2h före. Hade knappt sovit de senaste två nätterna så jag bestämde mig ett par timmar före att åka. Jag fick chansen att sova 30min på eftermiddagen.

Det vär värmebölja, ingen vind. Tiden blev 58:39. År 2013 var tiden 52:11. (de andra åren har jag sprungit mellan 53-56min). Så jag har nog en bit kvar förrän jag är i form.

Nu kommer jag att missa tre intressanta lopp då jag inte har nån barnvakt. Måste kolla på lopp juli. Det är ju bäst att fortsätta nu då jag börjat våga mig ut.

Halvmarathonet över Söderfjärden intresserar 19. augusti. Men då måste jag nog få till lite mera löpning. Denna vecka har jag möjlighet till ett eget löppass. Med springvagnen slipper jag ut förstås, men det är långt ifrån samma sak.

Bilderna från Hankmoloppet kunde jag inte kopiera hit. Jag såg mer död en levande ut...

Första löpningen med skyhög puls på väldigt länge

Jag bestämde mig dagen före. Jag trotsade mig själv och for på en deltävling i Korsholmslöparen. Solfslingan. 6km i Solfskidspår. 2 varv runt den backigaste delen. Jag intygade mig själv om att det blir en fartuthållighetsträning, inte max träning.

Det är ganska jämt 4 år sen jag tävlat (1 år mykoplasma, sen gravid och sen bebisvardag)

Jag hade studsbollar i magen hela dagen. Jag försökte äta och dricka ordentligt. Jag kom ihåg att jag brukade måsta slut drick 1,5h före. Mest nervös var jag att jag plötsligt skulle måsta gör nr 1 eller, hemska saker, nr 2. Bäckenbotten blir ju inte direkt starkare av en förlossning..

Startskottet gick. Alla sprang iväg. Jag sprang i passlig fart. Först efter ett par kilometer såg jag att klockan inte var på. Suck. Efter första varvet vill jag gärna vara i mål, men min envishet fick mig att fortsätta.

I mål över 4min långsammare än 2013. Enligt min klocka (på resten av sträckan) sprang jag i snitt 5:28min/km. I mål på 30min44sek. medelpuls 188, max 195. Min maxpuls var förr ca 210-213, undrar just hur mycket den sjunkit? Det var tungt, tungt, men kontrollerbart. Jag ser fram emot nästa lopp.

Håller kanske på och vakna

En liten sammandrag om mamma vardagen just nu.

Lillkillen är 1,5 år och jag tror att jag håller på och vaknar till liv. Det går inte att beskriva den här tiden med ord. Underbart, Svårt, Härligt, Tungt är några ord. Men sammanfattningsvis skulle jag naturligtvis aldrig byta bort den här tiden.

27.2.17 meddelade lillkillen att nu är det dags att bara sova en gång dagtid. Just så enkelt var det. Jag kände nog press utifrån tidigare att han skulle bara borda sov en gång, jag blev också påverkad. Jag testade faktiskt ett par gånger att ha honom att sova bara en gång. Det ledde naturligtvis till katastrof och övertrötthet och en massa gråt, då han inte var redo. Lita på er själv mammor! Man vet nog bäst själv hur ens eget barn funkar. Man behöver inte och skall inte vara som alla andra.

Efter att han börjat bara sova en gång så har vi fått så mycket bättre rutin på dagen. Vi hinner också göra nåt, åka nånstans, träna. Nu ännu går vi ut och leka bara på eftermiddagen. Småningom då det krävs mindre påbyltning av kläder kommer vi säkert att gå ut förmiddag också. Men nu försöker jag få nåt vettigt gjort på förmiddagen, på lillkillens villlkor förstås. Men han kan redan vara med och dammsuga, städa. Jag tror jag kommer att tvätt fönstren med honom också. Han tycker bara att allt är kul och vill försöka själv.Vi äter lunch halv elva redan och halv tolv ska han sov, då är han jätte trött. Så det är ju inte mycket tid på förmiddagen då vi stiger upp typ 7,30.

Det betyder att jag har lite mindre jag skall hinna med då han sover 1-2h där mitt på dagen. så jag hinner kanske läsa lite tidning och koppla av.

Efter mellanmålet går vi ut och leker. För det mesta sitter han en stund i springkärran först. Jag har alltså möjlighet att springa en kort runda. Sen är han nöjd att leka i gyttjan på gården. Och jag har möjlighet att kör lite styrketräning - om jag orkar. Men  möjligheten finns, det är huvudsaken!!

Middag halv fem, kvällsmål halv sju och i säng halv åtta. Och förhoppningsvis - som nu- kan jag stiga upp halv nio och få lite egen tid. Den här egna tiden är så värdefull så jag stiger upp fast jag behöver sova. Av någon orsak behöver jag få sjunk ned i soffan och göra ingenting. Natten blir ändå som den blir. 

Han ammar ännu och vaknar rätt ofta. Jag har ingen koll längre på hur ofta då jag bara är halvvaken. Han sover för det mesta bredvid/på mig fast hans säng står intill vår. Då han ska amma klappar han mig på bröstkorgen och jag bara rullar runt till passlig ställning.

Träningen då?!

Den viktiga träningen. Då sambon är hemma tränar jag nästan varje dag. Jag brukar orka 3-4 dagar på raken och sen måste jag vila. Han hade semester nästan hela februari, så det blev den bästa träningsmånaden hittills Hela 23,5h på 28 dagar. Då sambon är borta har det nog varit svårt hittills. Men ju varmare det blir, desto mer energi får jag nu. Den senaste veckan har jag gjort någonting varje dag då vi varit ute. Vet dock inte om man får räkna 5 min styrka som träning. Det kallas kanske vardagsträning.  Det kan vara ca 5 knäböj och så måste jag hjälpa lillkillen med nåt, sen gör jag lite till och så ska han lyftas upp igen och så orkar jag snart int försöka mer ens.

nej, jag sprang inte då jag tog kortet. Jag lade
bara fram foten. Det stör mig då det ser ut  som
om jag landar på hälen. Förhoppningsvis landar jag
på hela foten då jag springer.